Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 29 oktober 2011

Utelämnadet av uppgifter

Tittade in på en av mina favoritbloggar http://evalenaedholm.se/blogg/ och hittade ett inlägg.
”Hur vågar socialnämnden förlora insynen”?

Hon börjar med att hänvisa till en artikel i DN http://www.dn.se/debatt/hundratals-skattemiljarder-omsatts-utan-granskning
där beskrivs hur miljoner rullar igenom socialtjänsten utan att man mäter produktivitet, kvalitet eller effekter.

Precis som vi lyfte då vi var i riksdagen i tisdags.
Systemfel som gör att det är möjligt att ta barn ifrån sina föräldrar på lösa grunder.
Systemfel då det gäller familjehem och sedan ifrågasatte vi varför man inte är intresserad av att kvalitetssäkra vårt jobb som familjehem.
Systemfel som tillåter att man kan ”misshandla” barn och vuxna psykiskt som man gjort med oss.

I DN skriver Mats Edman:
”Det är ett systemfel när hundratals miljarder rullar genom våra offentliga förvaltningar utan att man kan mäta produktivitet, kvalitet och effekter. Alla som vill utvärdera den offentliga sektorns verksamheter möter enorma svårigheter.” .

Bloggaren fortsätter:
Familjehem som anlitas direkt av socialtjänsten får ett arvode på 5126 – 11 501 kr/månaden före skatt. Om socialtjänsten anlitar en privat organisation för att familjehemsplacering kostar samma barn 60 000 – 70 000 kr/månaden. Och behöver barnet vårdas på HVB hem kostar placeringen i genomsnitt 4000 kr/dygn, ibland ända upp till 9000kr/dygn.

Inom familjehemsvården har privata organisationer ploppat upp överallt och lockar till sig familjehem med erbjudande om bättre arvode, handledning dygnen runt, utbildning och regelbunden avlastning. Dessutom hoppar en och annan socialsekreterare över till den privata sidan, de vill säkert också ha bättre förutsättningar.

Jag blev nyfiken på hur många privata organisationer det finns i Sverige så jag mejlade till socialstyrelsen, för de borde ju veta. De svarade snabbt och trevligt men de kunde inte ge något svar, dessutom visste de inte vart jag kunde få den informationen.: ” Att bedriva familjehemsvård är inte tillståndspliktigt varför dessa verksamheter inte läggs in i Socialstyrelsens register”

Jag tycker att det är skrämmande att det finns sådan liten kontroll.
I socialtjänstlagen 6 kap står det att socialnämnden har ansvaret för barn som placeras i familjehem. Vad det är som gör att socialtjänsten anlitar privata organisationer trots att det kostar mer och det finns ingen garanti för att den vård de erbjuder är bättre.
Det har alldeles nyss varit en debatt i media om vuxna som var fosterbarn före 1980 och behandlats dåligt, regeringen ska betala 250 000 kr till dem nu.

Hur vågar socialnämnd och socialtjänsten förlora insyn och direktkontakt med det placerade barnet och familjehemmet samtidigt som socialnämnden har kvar allt ansvar?

Barnen som bodde hos oss bor nu i ett sådant familjehem. Där kostar de tre gånger mer än de kostade hos oss, om man nu skall tala om kostnader.
Gör det att de har det bättre där än hos oss. Nej.
Gör det så att de trivs bättre där? Nej.
Gör det att deras anknytning till oss försvinner? Nej.
Gör det så att de slutar se oss som sina föräldrar? Nej.
Gör det att de slutar längta hem? Nej.

De som företräder hemmet, organisationen som anlitat dem är dessutom tunga vittnen då det gäller om barnen skall tillbaka till oss eller inte.
De påstår att barnen inte vill tillbaka. Trots att det är vad de säger till oss varje gång vi ses.
De säger att det ena barnet mår väldigt dåligt efter umgängena men nämner inte med ett ord vad det beror på.
Kan det vara sorgen över att inte få följa med hem till oss vilket uttrycks varenda gång vi träffas?

Utelämnandet av uppgifter som gör att saker och ting kan missuppfattas är en annan sak som vi lyfte i riksdagen. Ex en mamma som anklagades för att utebli från umgängen Punkt. Inte ett ord om att hon låg inne för operation och de var informerade. Vi hade många sådana exempel.
En annan som beskrevs att ha problem med humöret men utelämande att man precis talat om att de tänkte ta hennes barn.
En annan beskrevs vägra släppa iväg sitt barn på umgängen och anklagades för umgänges sabotage. Inte ett ord om att det pågick en utredning om sexuella övergrepp begångna av just den partnern hon vägrade lämna ut barnet till.
En flicka som beskrevs ha avvikit från familjehemmet trots att de hade kontakt hela tiden och hon hade tillåtelse att vistas hos sin släkt några dagar över ett lov.

Saker som utelämnas och lämnar möjlighet för tolkningar, felaktiga sådanna är förödande.

Lite fundersam blir man också i vårt fall, när man ser vilka som står på mammans sida, det är iallafall dem mamman kallar till sitt försvar gång på gång. Jo personalen (inte familjen) i det nya hemmet.
Konstigt för samarbetet fungerar ju så bra, varför kallas inte de? Nej man har utelämnat att det inte finns något samarbete, det är ju en skyddsplacering.

Nej det är personalen, de som varit med och planerat, genomfört och nu tjänar så mycket på att barnen är kvar. Men det har man också utelämnat. Det är de som säger att barnen inte vill hem.
Sedan är det utredarna, men man utelämnar att deras utredning är så full i fel att man inte borde kalla den för utredning alls.
Nu är det även den tidigare handläggaren som orsakade alltihop. Man utelämnar att hennes hantering orsakat att hela kommunen nu dras med underskott och minus siffror.
Man utelämnar att socialstyrelsen gett massiv kritik. Man utelämnar att allt hon påstår saknar grund, saknar utredningar. Man uteämnar att mycket av det hon påstår inte stämmer utan har begräts rättelse i av dem hon påstått säger olika saker som t.ex skolan.

1 kommentar:

  1. Bra skrivet. Mitt i prick hur socialförvaltningarna i egenskap av sin myndighetsutövning hanterar ärenden och hur utredningarna vinklas, med resultat att barn och ungdomar är de som drabbas hårdast och som minst kan uttrycka och formulera det de blir utsatta för.

    SvaraRadera