Onda aningar

I går ringde jag till rätten. Där fick jag veta att advokaten som företrädde kommunen inte var där de sista två dagarna alltså var frånvarnade två av tre dagar. Det gör mig så ledsen, arg och besviken att nu kan jag inte hålla tyst längre.
Det här var jag på väg ut med redan veckan innan rättegången men valde att hålla tyst och hoppas på det bästa.

Vi blev kallade till advokaten, Jörgen Olsson Borås första gången d 26 aug. alltså för1 månad sedan.
Han talade om att det var viktigt att vi skulle komma till tals och vi skulle vara med, vara där och visa vilka vi var så att alla såg att det de påstår om oss inte stämmer.
Vi fick veta vilka som skulle kallas som vittnen och han berättade hur han skulle lägga upp det hela. Det lät bra.
Sedan har det varit tyst.
Jag har sökt honom ett antal gånger utan resultat.
Veckan innan rättegång lyckas jag då på måndagen eller tisdagen.
Jag frågar honom hur det går jo han skulle sätta sig med ärendet i veckan. Alltså hade han inte börjat ordentligt. Det visar sig att ett av de tyngsta vittnena Bo Edvardsson inte är kallat.

Den biologiska mamman vann på två saker, 1. utredningen och 2. vittnesmål av de som planerat, medverkat och tjänar på att barnen är kvar där de är nämligen Gryning vård, vars hem barnen nu bor i.
Utredningen som är så full av fel, har jag begärt rättelse i men inte fått. Ändå är det den utredning som de använt och vann på därför att ingen visat på alla fel i den.

Jörgen kunde ha tagit bort grunden i deras försvar genom att låta Bo E visa rent vetenskapligt och med vedertagen praxis hur en utredning skall se ut och vad den skall innehålla. Det tyngsta i deras försvar hade alltså fallit.
Jörgen hade inte kontaktat honom och verkade inte alls förstått vad han kunde tillföra eller vilken tyngd hans vittnesmål hade. Han hade även missuppfattat vissa saker och dragit fel slutsatser. Han menade att Bo E hade kritiserat (på uppdrag granskning) det vittne på mammans sida vars ord vägde tungt då hon påstod sig träffat både oss och barnen trots att vi aldrig träffat henne. (hennes vittnesmål beskrivs i utredningen). Jörgen menade att om Bo E kritiserade att hon inte träffat barnen skulle man säga detsamma om Anders Broberg. Därför skulle det bli till nackdel.
Men han hade fått det helt om bakfoten. Barnen har hon träffat men inte oss och Bo E kritiserade utredningen inte hennes vittnesmål.
Bo E kritiserar utredningen därför att den bara är en sammanfattning av åsikter av ett antal medverkande personer (Gryning vård, samt de handläggare som hade ärendet fram tills nu) alltså de som både planerat, genom fört och på olika sätt tjänar på att barnen är kvar där de är. Han kunde ha avslöjat det.
Anders Brobergs vittnesmål bygger på vedertagna teorier och forskning.
Det är inte alls samma sak och går inte att jämföra.
När jag framfört detta skulle han kontakta Bo igen men det visar sig nu vara för sent han är på seminarier och gick inte att nå.
Jörgen började alltså för sent och var alltså för sent ute.
Då sa han att hans uppdragsgivare inte tyckte att det behövdes. Jag frågade vem på kommunen som sagt det. Han ville inte svara på det men jag vet att hans kontakt var ordförande i nämnden. Jag vet inte om det är han som sagt så men jag vet att han inte är så positivt inställd till Bo men finner det anmärkningsvärt om han eller vem det nu är skall styra vilka som kallas som vittnen i rätt när det kan avgöra om ni/vi vinner eller förlorar.

Advokaten begärde/bad om saker som har stor betydelse. Jag sammanfattade dem och skickade ett dokument. Jag hade gjort ett ”hästjobb” som skulle spara tid sa han men kommenterade att det var mycket och han hade inte läst på onsdagen. Då var det fyra arbetsdagar kvar till rättegång. Men att läsa mitt var mindre än att sätta sig in i allt det andra. Han lovade ta tag i det nästkommande dag alltså torsdag och skulle ringa mig under förmiddagen.
På torsdagen får jag även veta att hans huvudvittne inte blivit kontaktad. Hon har kallats men advokaten hade inte talat med henne, inte heller flera andra vittnen. Jag var kallad men inte min man. Nu blev jag orolig på allvar. Fyra dagar till rättegång och han börjar så sent att ett av de tyngsta vittnena inte kan kallas. Huvud vittnet har han inte kontaktat, och han har inte talat med ett flertal av de andra vittnena, min man är inte kallad och han verkar allt annat än förberedd. Förlorar vi nu är går det visserligen att överklaga en instans till men det är sällan att de tar upp något. Vi kan inte riskera att han går upp i rätt så oförberedd att han förlorar.
Jag väntar hela dagen men Jörgen ringer inte upp.

Eftersom jag blev allvarligt oroad ringde jag upp kommunchefen, Haleh Lindkvist, jag visste inte vem jag skulle vända mig till.
De har ju sagt att det nu är en kommunangelägenhet att de vinner det här d.v.s. att vi får hem barnen. Men hon var bakbunden och kunde inte göra något. Hon hänvisade mig till kommunalrådet och kommunjuristen.
Ringde sedan kommunjuristen som tyckte att det lät anmärkningsvärt, och lovade ringa ett par samtal och återkomma. Hon gjorde så men hänvisade till att advokaten ändå har plockat ut vissa timmar så något måste han ha gjorts. Det sades i sammanhanget att om han inte gör sitt jobb kommer det ju ändå att på något sätt dokumentareas.
Men det hjälper väl inte om vi förlorar.
Sedan har han ju inte meddelande skyldighet till oss så jag kanske inte är informerad i vad han gjort eller inte. Men han informerade mig ju själv i vad han gjort och inte gjort. Tror inte att han skulle ljuga om att han inte gjort så mycket om det är tvärtom.

Jag ringde upp kommunalrådet Margareta Lövgren och hon lät oroad och skulle ta tag i det men när jag ringde tillbaka på kvällen och frågade vad hon gjort hade hon bollat tillbaka det till kommunchefen.
Men hon vare sig fick ju eller kunde göra något sa jag. Sedan bröts samtalet och trots att jag ringde upp ett flertal gånger men nu svarade ingen.

På fredagen fick vi även ett brev där vi både jag och min man kallas men nu bara per telefon.
Det är två arbetsdagar kvar till rättegång.

När jag ringde upp och ifrågasatte det hela hos advokaten och frågade varför han inte ringt fick jag till svar att han haft så mycket om sig så han inte hunnit. Men det var ärendet han skulle läsa på och jobba men och utifrån det ringa till mig kan det inte varit det han gjort. Han sa att han förstod att jag har ”ett visst intresse av ärendet” men jag fick lita på att han gjorde det han skulle. Jag frågade om han tyckte att han gjort det och han svarade att det tyckte han väl. Sedan undrar jag över hans kommentar ”ett visst intresse”, det är ju våra liv han håller i sina händer och verkar missköta så.

Man tror så lätt att om ett ärende varit i rätt så är det manglat och stött och blött så det kan väl inte vara fel. Men med hänvisning till vad jag skriver här så ser jag små möjligheter till att vi skall vinna det överklagande som var uppe förra veckan. Väntar jag med att gå ut med det och vi förlorar, kommer det se ut som om jag är missnöjd med att vi förlorade och söker en syndabock men talar jag om hur det skötts nu förstår alla ifall vi inte vinner att vi kanske inte hade en chans.
Men då är det för sent.

Allt detta har jag alltså hållit tyst med och hoppats på det bästa bara för att det inte igen skall se ut som om det är problem med samarbetet men när jag får veta att advokaten inte ens var där de två sista dagarna vare sig på torsdagen eller fredagen. Han var inte med och korsförhörde de vittnen man vann på sist och heller inte slutpläderingen då det handlar om att övertyga domare och nämndemän om varför de skulle döma till förmån för den ena eller andra sidan.

Sedan som slutknorr visar det sig att han inte hade något viktigt som inte gick att skjuta på utan han åkte på semester.
På toppen av allt visar det sig även att ordförande i nämnden visste om detta och ”glömde” tala om det för nämnden trots att de kallade på möte för att de var så oroliga över hur det sköttes.

Nu då press kontaktar och frågar hur jag känner inför den kommande domen kan jag inte hålla tyst längre.
Som sagt väntar jag och vi förlorar kommer jag framstå som om jag letar efter en syndabock trots att faktum är att jag lyft detta i snart tre veckor.