Vet inte om jag uppmärksammat på att även Barnombudsmannen fått ett uppdrag nämligen att se över hur barnen upplever hur det är att leva med skyddad identitet, med eller utan föräldrar.
Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 1 april 2012.
Barnombudsmannen får använda 700 000 kronor för att genomföra uppdraget. Kostnaderna ska belasta det för budgetåret 2011
Idag är det mer än 4200 barn som lever med skyddad identitet eller skyddade personuppgifter.
Inte många tänker på vad det får för konsekvenser.
Fundera själv på hur ofta du ombeds att lämna dina personuppgifter.
De kan inte vara med på skolfoton. De kan inte utöva vissa sporter för de tar lagbilder och andra har försäkringar där du tvingas lämna personuppgifter men här får man inte fram några uppgifter så det är omöjligt. Det får ju heller inte gå för bra för då kommer man i tidningen och det får inte hända.
Blir man sjuk får de inte ropa upp en i väntrummet, man kan inte plocka ut recept som vanligt för vårdnadshavaren kan begära ut alla handlingar runt barnet och får då veta vart de varit på sjukhus eller hämtat ut medicin.
Man får inte de vanliga årskallelserna till tandläkaren eller hälsokontroller som andra för ingen vet att de är där utan det får man se till att rätt instans eller person eller avdelning får veta.
Lever de under hot från ex en förälder tvingas de kanske flytta ofta och kan inte behålla kompisar som andra barn. De blir rotlösa och känslan är att det inte är någon ide att skaffa sig kompisar för du kommer ändå att förlora dem för eller senare.
Barnet kanske tappar kontakt med andra släktingar därför att man inte kan vara säker på om de pratar bredvid munnen.
Det förekommer även att en förälder har umgängesrätt till barnen, trots att den andra föräldern lever med skyddade personuppgifter på grund av våld och hot inom relationen. Bland barn och unga som har bevittnat våld i familjen har en stor andel också själva varit utsatta för våld. Om det fortfarande finns risk för hot och våld från en förälder läggs det en mycket stor börda på barnet som innebär en psykisk påfrestning.
Är det barn som är placerade kan det vara så att du begränsas och inte kan åka till vissa ställen där barnet kan bli igenkänd. Det kan även gälla ex skolresor till vissa platser.
Om du ”vabbar” var det förut två personer i hela Sverige som tog hand om de anmälningarna. Det är tydligen ändrat nu.
Ligger barnet inne kan du som familjehem inte begära reseersättning för den går till vårdnadshavaren inte till den som är med barnet.
Det är mycket som är problematiskt och det är ett stort behov av att det ses över. Jag väckte själv frågan om en översyn på rikstinget och fick faktiskt igenom den motionen, KD skulle driva det.
I vilket fall som helst är det bra att de ser över hur det är och jag hoppas att det för med sig att en hel del förändras.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar