Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 21 juli 2011

Svar från Maria Larsson

Idag fick jag svar ifrån Maria Larsson. men inte ett enda svar på mina frågor. Det ser inte ens ut som om hon läst mitt debattinlägg som jag också skickade per om jag tittar på hennes svar.
Här är hennes brev:

S2011/6639/Sr

Bästa Eva!

Tack för Ditt e-postmeddelande som Du har skrivit till mig. Även om vi
tidigare talat om detta, då vi träffats, är det alltid bra att kunna få en
samlad bild nedskriven på detta sätt. Låt mig säga att jag förstår Din
upprördhet.

Jag har emellertid ingen möjlighet att som minister kommentera eller
ingripa i enskilda fall då det kan ses som ministerstyre, vilket är
förbjudet enligt grundlagen. Som minister har jag inte heller någon
möjlighet att styra vare sig kammarrättens eller Socialstyrelsens
beslut.

Däremot vill jag nämna att frågan om att stärka kvaliteten och
rättssäkerheten inom socialtjänsten utgör en prioriterad fråga för
mig. En rad insatser har redan genomförts i detta syfte. En genomförd
reform är den statliga tillsynen, som bland annat innebär att tillsynen
samlats i en organisation, fått utökade befogenheter och utökade resurser. Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn. Genom den nya statliga tillsynen har
Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att
åtgärder ska vidtas skyndsamt.. Socialstyrelsen har även till uppgift att
regelbundet följa upp verksamheter.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting ta fram indikatorer för att utveckla öppna utveckla jämförelser inom socialtjänsten. Öppna jämförelser ska ge information om socialtjänstens resultat, kvalitet, kostnader och effektivitet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Redovisningen ger möjligheter till jämförelser mellan olika kommuner, både övergripande och på enhetsnivå där det är lämpligt, oberoende av driftsform. Öppna jämförelser syftar även till att stödja kommunerna i arbetet med att förbättra verksamheten. Målsättningen är också att komplettera jämförelserna med brukarundersökningar, alltså att fråga dem stödet berör om vad de anser om kvalitet, bemötande osv. Detta har vi via Socialstyrelsen gjort inom äldreomsorgen och vi vill fortsätta det arbetet inom fler områden.

Målet med öppna jämförelser är att det ska finnas lättillgängliga,
aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga kunskapsunderlag i form
av data som stödjer, nationella såväl som verksamhetsnära beslut,
förbättringsarbete samt uppföljning och utvärdering av socialtjänsten
inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Under 2011 tar regering via SKL ansvar för att satsa på utveckling av
regionala stödstrukturer för kunskapsutveckling. Inom den
sociala barn- och ungdomsvården ska regionala utvecklingsledare
anställas för att initiera ett förbättringsarbete. Det ska utgå från
bästa tillgängliga kunskap om förbättringsmetodik och se till att ny
forskning når ut till kommuner och verksamheter. Ett prioriterat område är att ge stöd till huvudmän i systematisk och kontinuerlig uppföljning av barn och unga placerade i familjehem och hem för vård eller boende (HVB). Utvecklingsledarna ska även arbeta för att stärka samverkan mellan kommun och landsting.

Dessutom är det en viktig uppgift att fortsätta arbeta för att stärka barns
rättigheter i sina kontakter med socialtjänsten. Vi bereder därför den så
kallade Barnskyddsutredningens förslag.

Sammanfattningsvis utgör ovanstående arbeten några av flera centrala
insatser för en tryggare och mer rättssäker social barn- och
ungdomsvård.

Tack ännu en gång för att Du tog Dig tid att skriva ett brev till mig.
Jag önskar Dig allt gott!

Stockholm i juli 2011

Med vänlig hälsning

Maria Larsson
Barn- och äldreminister

Får erkänna att jag bara blev mer uppretad och skrev ett svar:

Då får jag tacka för att jag fick ett svar men jag hade gärna sett lite mer vanlig svenska så att man förstått lite mer av det du skrev.
Jag vet att du säkert tycker att jag är jättejobbig men jag vill verkligen ha svar.
Jag hade 8 punkter med saker som jag anser behöver ändras som är helt rättsvidriga och inget av dem har med mitt enskilda fall att göra. Du har inte svarat på en enda en av mina frågor har du inte läst mitt inlägg som jag även skickade till dig per mail? Jag nöjer mig inte med ett generellt svar som inte är något svar alls. Då tar vi det igen:

● Att man måste se till att en utredning måste bygga på fakta.
Hur kan ni tillåta att de inte gör det?

● Ta bort den omvända bevisbördan där en förälder i rätt skall bevisa att de inte är allt som en myndighet påstår baserat på åsikter och påståenden.
T.o.m. då någon begått uppenbarliga brott är man oskyldig tills motsatsen bevisas varför är det inte så här? Hur kan en myndighet påstå en massa saker utan att behöva ha fakta för eller bevis för sina påståenden?

● Om man är föremål för en process borde det vara självklart att man även kallas och höras. D.v.s. diskuteras man i rätt skall man ha rätt att försvara sig. En mänsklig rättighet enligt artikel 6.
Hur kan ni tillåta att det inte är så och kalla det demokrati?

● Man skall inte kunna flytta barn utan verkligt starka skäl inte som i dag utav godtycke utan att behöva redovisa vad man gjort och utan att det kan bemötas av de som utsätts för det.
Var är barnperspektivet som ni värnar om i det? Vad tänker ni göra åt det? Rent konkret?

● Utbildningen inom socialtjänsten måste ses över och åtminstone ha obligatorisk närvaro och praktik runt barn.
När skall ni se över den och se till att utbildningen innehåller det de behöver för yrket? Åtminstone införa praktik inom barnområdet? Obligatorisk närvaro?

● En handläggare måste ta ansvar för de beslut de fattar. Man skall inte få hantera andra mänskors liv utan att ta ansvar för det. Varför får en läkare ta personligt ansvar men inte en tjänsteman? Båda hanterar och tar beslut som får konsekvenser i andra mänskors liv.
Hur kommer det sig att en myndighets person skall gå fri trots att de gör så stora ingrepp i andra människors liv. Nu kan en handläggare rasera en hel familj utan att det blir några som helst konsekvenser. Hur kan ni ställa upp på det? Det är ju bara om det blir fel som de skulle kunna ställas till svars?

● Ett ombud för barn skall ha krav på sig för att företräda barn åtminstone att de skall träffa barnen de företräder. Så är det inte idag.
Detta skulle aldrig en vuxen ställa upp på varför skall barn tvingas acceptera det? De har inget val. Den som företräder dem bryr sig i vissa fall inte ens om att träffa dem. Hur skall de då kunna höra barnen och veta vad de vill eller önskar?

● När en granskningsmyndighet kritiserar skall konsekvenserna komma direkt inte ta två år och sedan inte bli några alls. Det måste bli konsekvenser även i det enskilda ärendet annars kommer man inte få några anmälningar.
Du skrev att socialstyrelsen nu fått resurser att ta krafttag vart var de? Om det inte ens blev krafttag i detta ärende eller i den kommunen som gjort så mycket fel då undrar jag vad som skall till? De kraft tagen har jag inte sett till.

Det var vad jag begärde svar i. Ursäkta, men inte ett enda konkret svar fick jag. Vad tänker ni göra åt det? Det är uppenbarliga brister och konkreta förslag.
Du svarar mig genom att berätta om er tanke och jag försöker tala om att det inte blev som ni tänkt. Vad gör ni åt det?
Om du läst mitt debatt inlägg http://svtdebatt.se/2011/07/handlaggarna-som-tog-ifran-mig-barnen-ska-inte-fa-ga-ostraffade/ som jag även mailade dig undrar jag varför du svarar som du gör.
Det verkar inte som om du överhuvudet taget brytt dig om att läsa den. Den handlar inte om ett enskilt ärende. Den handlar om problematiken jag upptäckt och det som behöver ändras på. Jag är fullt medveten om att du inte kan gå in i enskilda fall och har heller inte bett om det. Har du inte läst den? De åtta punkterna ovan.

Varför svara du då:
Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn.
Var är resultatet i den aktiva tillsynen när 90 % av alla anmälningar inte ens tas upp? Eller visste du inte det? Ex JO får ca 6000 anmälningar tittar på ca 2000 (inte bara inom det sociala området) och bara ca 150-200 leder till enbart kritik. Vårt ärende läggs ner efter över ett och ett halvt år utan att det blir en enda konsekvens för oss drabbade. Var är kraft tagen? Det jag försöker tala om är att det inte fungerar men du slätar över och tar varken mig eller andra som försöker lyfta det på allvar.

Du skriver:
Genom den nya statliga tillsynen har Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att åtgärder ska vidtas skyndsamt.
Då undrar jag var det kraftfulla och skyndsamma är då man först tar nästan två år på sig och sedan lägger ner ärendet eftersom de nu anser att Mark rättat till nog så att risken inte är så stor att det händer igen. Vad tror du det får för konsekvenser. Som jag skrivit tror du någon annan kommer att anmäla? Om det inte ens fick konsekvenser i vårt ärende? Vad skall till då? När det räcker med att dokumentation och pappren är i ordning men det inte får en enda konsekvens i ett enda enskilt ärende? Det är vad drabbade bryr sig om och det är vad som får dem att anmäla.

Du skriver:
En genomförd reform är den statliga tillsynen, som bland annat innebär att tillsynen samlats i en organisation, fått utökade befogenheter och utökade resurser.
De befogenheterna undrar jag vart de är. Jag har inte sett något av dem.

Du fortsätter:
Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn
Vad hjälper det om folk inte ens orkar anmäla? Risken är mycket stor att ni nu inte får anmälningar eftersom folk inte orkar anmäla eftersom känslan är att det ändå inte ledde till något. Då kommer ni inte ens få veta hur galet det är. Fick av ett av de största granskningsprogrammen veta att de skulle kunna fylla vartenda program med felaktigheter inom socialtjänsten. Om fakta är att 90 % av anmälningarna inte ens tas upp och de som gör det inte får konsekvenser i de enskilda ärendena. Hur tror du då det får för konsekvenser? Vad tror du att ni skall få veta? Hur mycket felaktigheter tror du kommer fram?

Du skriver att:
Inom den sociala barn- och ungdomsvården ska regionala utvecklingsledare anställas för att initiera ett förbättringsarbete. Det ska utgå från bästa tillgängliga kunskap om förbättringsmetodik och se till att ny forskning når ut till kommuner och verksamheter.
Men hur kan det komma sig att du inte med ett ord nämner att du tänker göra något åt att utbildningen är undermålig? Om grundkunskapen inte finns där så hjälper det inte med förbättringsarbete.

Du skriver:
Målet med öppna jämförelser är att det ska finnas lättillgängliga, aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga kunskapsunderlag i form av data som stödjer, nationella såväl som verksamhetsnära beslut, förbättringsarbete samt uppföljning och utvärdering av socialtjänsten inom den sociala barn- och ungdomsvården.
Men hur skall ni få den data om ingen anmäler?

Vad hjälper det om man jämför och mäter om man inte först ser till att säkerställa det mest basala som att utredningar bara får baseras på fakta?
Vad hjälper det med regionala utvecklingsledare som skall jobba med förbättringsarbete om de som jobbar inte ens vet att uppskatta ett familjehem eller det de gör?

Du skriver:
Ett prioriterat område är att ge stöd till huvudmän i systematisk och kontinuerlig uppföljning
vad hjälper det om de inte har utbildning i det de gör?

Sedan avslutar du med
Dessutom är det en viktig uppgift att fortsätta arbeta för att stärka barns rättigheter i sina kontakter med socialtjänsten
och samtidigt säkerställer du inte att familjehemmet som känner barnet bäst lever med det och får ta konsekvenserna av beslut och umgängen som inte fungerar får komma till tals? Vad gör du för att deras jobb skall värdesättas och uppskattas?

Som sagt jag har inte fått svar på mina frågor så vi får väl ta det en vända till... MWh Eva fostermamman I Markärendet

1 kommentar: