Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 9 juli 2011

Det handlar inte längre om Mark

Igår kom då det sista från socialstyrelsen. http://svtplay.se/v/2476711/vastnytt/8_7_22_15?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2476613/sb,p103404,1,f,-1 på 10.03
Vet inte om det ”bara” var för verksamhetstillsynen eller om det var vårat också.
Socialstyrelsen är nu nöjda även om det finns saker som de ifrågasätter och kommer att fortsätta ha ögonen på dem.

Även i HN är det en artikel http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1282997-socialstyrelsen-avslutar-markutredning
Man har hotat med vite men nu är det bra och ärendet avslutas.

Men alla som farit illa under tiden var är deras upprättelse?
Vad hjälper det om det säkerställs att de inte skall hända igen för alla de som blivit av med sina barn? Det räcker knappast.
Jag vet att detta inte var tanke när regeringen lätt översynen gå över på socialstyrelsen. Tanken var att de skulle få fler möjligheter men det verkar ju vara lika tandlöst.
Det jag funderar på mest är vad man skickar ut för budskap? De har gjort så mycket fel och fått så mycket kritik och så räcker det med att säkerställa att det förhoppningsvis inte händer igen.
Det handlar inte längre om Mark utan om rättsäkerhet för alla innevånare i Sverige.
Hur skall någon orka anmäla fel om man vet att detta är vad man har framför sig. Ev. år av väntan, frustration, du riskerar att ditt namn och rykte dras i smutsen, du anklagas för än det ena än det andra och sedan händer inget. Det blir inga konsekvenser.
Ingen person eller anställd i Sverige skulle gå fri om man gjort så mycket fel utan det blir följder men inte om det gäller myndigheter.
Det är inte rättsäkert.

Vet inte hur många som redan hört av sig och är uppgivna, ledsna och säger att de egentligen inte längre skulle vilja bo i Sverige. Att det inte känns säkert längre för att det kan ju hända vem som helst.

I Borås tidning http://www.bt.se/nyheter/mark/socialen-har-lart-laxan---far-godkant(2852663).gm
står det att nu kan personalen äntligen andas ut.
Men för de som drabbats fortsätter helvetet.
Det står:
-tonvikten av berömmet ska riktas mot socialsekreterarna på enheten som har gjort basjobbet, säger Magnus Andersson.
Men för de drabbade som tvingas se samma personal gå därnere i gångarna sticker det i ögonen. Även om de har andra arbetsuppgifter så är många av dem kvar. Blev igår uppmärksammad på att många av de som varit inblandad i de olika ärendena nu sitter som ansvariga för olika områden på kontoret.De jag haft kontakt med är arga, besvikna och ledsna. Allt tal om upprättelse eller kompensation var bara fint prat och fagra löften utan innehåll.

Som sagt hur kan det blir såhär? Varför är mänskor så lite värda? Det handlar som sagt inte om Mark längre utan om synen på människor och deras värde.Det hade inte varit möjligt om inte lagen tillåter det. Om en människa tillåts behandlas illa av myndigheter och det inte blir konsekvenser utan det räcker med att säkerställa att det inte händer igen med någon annan, utan upprättelse för den enskilda, då undrar jag hur man kan påstå att vi lever i ett rättssäkert, demokratiskt land.

Här var det inte bara en enskild utan det var många.
Det var inte bara ett fel utan många.

Budskapet man sänder ut är:
Om du råkar illa ut förväntas du anmäla men upprättelse eller rättelse kommer du inte att få för du är inte viktig. Det är viktigare att det ser bra ut på pappret. Det är viktigare att dokumentation ser bra ut än att mänskor behandlas som de skall.
Ser det bara bra ut på pappret så spelar det ingen roll att utredningarna bygger på lögner, påhitt, åsikter.
Det spelar ingen roll att det inte fanns orsak bara det ser ut som om det gjorde det.
Det spelar ingen roll att det inte fanns fog från början för man skapar fog för och tittar sedan tillbaka och säger där ser ni det var det här vi visste och därför agerade vi.
Det spelar ingen roll att problemen inte fanns från början utan man själv har skapat dem.
Det spelar ingen roll att underlag inte är som de skall man fastslår felaktigheterna till och med i rätt.
Människor som protesterar kallar man för rättshaverister eller ger dem diagnoser så de blir hysteriska så ingen lyssnar på dem eller tar dem på allvar.
Fortsätter man tillräckligt länge så ger de upp och tystnar och man kan fortsätta.

Hur var det med familjen i gårdagens aftonblad. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13293813.ab
Det fanns inte fog utan de var påhittade. Först tvingas de leva med rädslan över att barnet blivit sjukt och ingen förstår vad det är. Sedan anklagas de för misshandel och blir mitt i alltihop av med barnen. De tvingas mitt i frustrationen protestera, leta efter expertis och anlita expertis som inte ens fanns i landet. Samtidigt som vardagen skall hållas ihop med jobb och annat.
När felet tillsist upptäcks så är enda svaret de får att det var ju synd att de kände sig illa behandlade. När de ringer och ifrågasätter varför handläggaren är kvar får de tillsvar att hon måste ju få en chans till, en chans att lära sig. Ingen ursäkt, ingen kompensation och ingen upprättelse. Familjen har fått sår, rädslor de kommer att få leva med resten av livet.
Vad fick de själva för chans? Ingen.

Sveriges befolkning borde resa sig som en man och kräva ändring.
Är det så här vi vill ha det? Ett land där vem som helst kan anklagas utan grund, utan fakta eller bevis. Kan bli av med sina barn baserat bara på en åsikt som inte ens är fastställd. Baserat på utredningar som inte bygger på fakta. Beslut som fastställs i rätt utan att underlagen är som de skall.
Nej VI måste göra något tillsammans . Ju fler desto bättre. Kräv ändring, kräv att de styrande lyssnar.
Själv känner jag att jag snart inte orkar längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar