Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 18 juli 2011

Blogg råd...

I helgen stod det om den andra familjen som blev av med tre barn. Det var biologiska barn. Barnen hämtades i skolan. http://www.bt.se/nyheter/mark/(2861416).gm

En bloggare som har kontakt med familjen skriver http://www.alternativ-debatt.se/ under
”Nygammalt LVU åter i Mark.”
om de konstiga turerna i ärendet.

Visst ser det för utomstående ut som det nu borde vara OK när två instanser både förvaltningsrätten och kammarrätten gör samma bedömning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4601673 men när man får höra att i första instans låg en utredning till grund som börjar med att de vare sig varit hemma hos familjen talat med dem eller deras barn och bedömer deras boende miljö genom att titta in genom fönstren trotsa att de inte når upp. En utredningsexpert visar på det undermåliga i utredningen och har aldrig stött på något liknande under hela sin tid som utredare. Att ca 30 dokument från vänner, BUP, skola och psykologer bara försvunnit.
Att kammarrätten sedan nekade dem muntligt framställan och gick på samma dokumentation som första instans innebär att det kanske inte är så konstigt att de gjorde samma bedömning.

Det konstiga är, tycker jag att om någon begår ett brott och saken tas upp i tingsrätt kan det alltid överklagas. Där har rätten inte rätt at neka muntlig framställan men det har de i denna sorts ärenden. Varför är det skillnad beroende på vilken rättsinstans man hamnar i? Hur skall man kunna försvara sig om man inte ens får komma dit? Hur kan det anses rättsäkert ?

Familjen polisanmälas men det har visst lagts ner alla misstankar emot dem för andra gången. http://www.punktinsatser.com/se/stat-kommun-landsting/186/marks-kommun-polisutredning-nedlagd

Själv har jag blivit ombedd att sluta blogga. Inte bara ifrån en person utan ifrån flera. Det gagnar inte vår sak har jag fått höra. Särskilt om jag lägger mig i de andra ärendena. I bästa välmening men ändå. Att försöka stoppa någon från att använda sin yttrande frihet är i sig ett brott.
Att jag berättar det kommer säkert att vändas emot mig men jag har som sagt fått det ifrån flera håll.

Jag känner att sluta blogga skulle underminera min trovärdighet. Det är redan sådana som menat att jag försöker dölja saker jag tidigare skrivit när jag stängde den första bloggen. Att jag inte skulle stå för de. Men det stämmer alltså inte. Det fanns andra orsaker.
Sedan har vi ju faktiskt inte barnen hemma än och återigen strular det med umgänget. De har inte träffat oss på fyra månader.
Sedan är det ingen som tar över kampen för att ändra lagar för utsatta barn på det sätt jag gör även om det finns många som jobbar för det på sitt sätt.
Skulle jag stänga bloggen så är det ingen som tar över allt jag kämpat för allt jag uppnått faller på något sätt.

Men det man kan undra varför det är så farligt att jag bloggar? Varför gillas det inte att jag skriver om andra ärenden? Vad är det man inte vill skall komma fram?
Jag förstår att de inte vill ha uppmärksamheten men det är ju faktiskt vad man får stå ut med när man gjort så mycket fel och vi de drabbade har inte kompenserats än. Inte på något sätt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)