Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 6 juli 2011

Skrämde med sotarn

Ja, som sagt de överklagar http://www.bt.se/nyheter/mark/mark-overklagar-om-fosterbarnen(2847653).gm
De skriver om att förvaltnings rätten grundade beslutet på att det sista familjehemmet har en bättre kontakt med mamman.

Även i HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1278387-dom-om-omhandertagna-barnen-i-mark-overklagas
Återigen hänvisas till konflikter mellan mig och biomamman.

Först så undrar jag när det skulle ha hänt? Så för att slå hål på det påståendet en gång för alla; Fram tills våren 2009 hade vi /jag inte träffat mamman alls, på grund av hotbilden. Det fanns ingen triangel som socialchefen talade om. Vi fick inte träffas och allt gjordes för att barnen skulle vara skyddade hos oss.
Mamman visste inte vem jag var och visste inte hur jag såg ut.

Inför en rättegång runt LVU bestämdes att göra henne till viljes och fram till rättegången öka umgängena till en gång i månaden samtidigt som man hade med en anknytningsexpert.
Redan första gången slog hon larm.
Barnen mådde för dåligt i umgänget med mamman så jag och fostermamman till den minsta placerade fick släppa på våra ansikten och vara med.

Experten sa att det var få som trodde eller förstod att så små barn kunde må så dåligt men så var det. Jag var så med på 4 av 5 umgängen och det finns dokumenterat att umgängena fungerade bättre då jag var med. Samarbetet och förhållandet mellan mig och mamman fungerade bra. Så alla påståenden om att det var problem även i Vara är ren lögn.

Då Mark tog över var jag med första gången. Det fungerade väl tills jag av handläggaren i Mark blev ivägkörd. Barnen bröt ihop, mamman blev frustrerad och det blev kaos, umgänget fick avbrytas.
Men det var ingen schism mellan henne och mig.
Sedan förbjöds jag vara med. Det nästa umgänget när barnen förstod att jag inte skulle följa med klarade personalen inte ens att sätta barnen i bilen. Vid nästa umgänge gick överlämningen skapligt bara för att en personal som barnen tyckte om kom tillbaka från semester. Det var chefen som sedemera var med och planerade och genomförde omplaceringen.
Sedan blev de två nästa umgängena inställda och sedan tog de barnen ifrån oss. Så nu undrar jag när det skulle ha varit samarbetsproblem?
Vi har inte ens träffats. Det är taget ur luften och det finns dokumentation om motsatsen.

De skriver också att jag nu skall kallas för att påpeka alla fel i utredningen. Det borde inte vara anledningen. Då ser det ju ut som om nämnden tycker att det OK och det bara är jag som protesterar.
Jag har begärt rättelse och den skall enligt lag föras in, i dokumentet. Då hade mammans advokat inte kunnat använda sig utav den. Som jag ser det blir ett lagbrott orsaken till att hon kan använda den som försvar. Sedan är jag självklart glad för att äntligen få komma till tals.

Även GT har en artikel http://gt.expressen.se/nyheter/1.2490156/barnen-i-mark-till-kammarratten ett fel där mamman har sex barn varav fem är omhändertagna.

Även i sjuhärad ett inslag där jag intervjuas http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4588795

Ett längre reportage runt föräldrarätt och barnens behov i P1 morgon
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4588149
Först en intervju med mig sedan en expert som säger att återföreningen ofta väger över barns behov av stabilitet. Barnen behov väger ofta lätt i jämförelse med föräldrarätten. Hon anser att vi behöver lägga fokus på att lyssna mer på barnen än att försöka tillfredställa föräldrar.
Man måste även ställa högre krav på utredningar som ligger till grund för beslut. Även lagstiftningen behöver ses över och förstärka barns rätt till juridiska biträden. Eftersom Soc. har dubbla uppdrag. Hon hette Pernilla Leviner.

Sedan inbjöds jag till en ny grupp på facebook. Anita Lomander Öppen. Den har tydligen funnits ett tag.
Det står nämligen:
Se Uppdrag granskning ikväll och gå sen med i denna grupp. Kan en människa behandla barn värre än denna person.
Fick även en kommentar apropå damen ifråga:
Förr skrämde man barnen med sotaren...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)