Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 25 mars 2014

Spara till sina barn

Hittade en blogg där skribenten skriver om att spara till sina barn. http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/02/16/barnen-och-kapitalet/
Jag vet flera föräldrar med god ekonomi som sparar sina barns hela barnbidrag. Jag läste till exempel att Blondinbella kommer spara hela bidraget till sin son. Himla härligt att ha den möjligheten! Men sedan rekommenderar hon andra att försöka spara mer till sina barn, ifall de en dag kanske behöver köpa exempelvis en bostadsrätt ”Kan du dra in på godis varje vecka? Tidningsmagasin? Kaffe? Klokare matinköp? En annan sak är också om ditt barn fyller år. Istället för en massa presenter och julklappar på julafton från mormor och hela släkten, önska insättning av en slant på ditt barns konto istället!”
Och här någonstans blir det fel för mig: när folk med god ekonomi ska förfäkta sparande som en dygd för sämre bemedlade människor. När folk i fina bostadsrätter som går på spa flera gånger i månaden tipsar andra om att sluta köpa tidningen eller godis. För dessa välmenta råd till sämre bemedlade förutsätter ju för det första att de har pengar över att köpa tidningar för. Och det har ju långt ifrån alla! Om jag fick ge ett råd (helt okvalificerat men ändå) är mitt råd till föräldrar med oerhört knappa resurser som endast med nöd och näppe har en hundralapp över ibland är: Lägg den pengen på barnens nöjen! Låt barnen gå på bio eller gå och fika. Låt barnen uppleva saker! Vad kommer de minnas av sin barndom? Den gånger de fick gå på kafé, teater, eller på djurparken? Eller varje gång de inte fick uppleva någonting därför att mamma och pappa sparar pengar till din bostadsrätt som du kommer vilja köpa om femton år. 

Och för familjer med små ekonomiska resurser skulle jag säga att det är vanvett att be släktingar sätta in pengar till barnet istället för att ge presenter på dess födelsedag! Kanske är det just den där presenten från mormor som gör att ett barn kan få känna sig lite rik ibland!? Kan få äga en cykel eller ett par skidor eller en mobiltelefon. Något som är för dyrt för föräldrarna att köpa. 

Jag hoppas att alla föräldrar som inte kan spara pengar till sina barn förstår detta och inte har dåligt samvete. Att ge sina barn pengar när de är vuxna kan aldrig vara ett viktigare mål än att försöka ge dem en barndom rik på upplevelser. De få korta år de faktiskt är ens ansvar.
 
Så sant det är. Vad lätt det är att tla om för andra hur de skall göra, utan att veta vad de lever i.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Familjehemsbloggen25 mars 2014 kl. 10:43

    Så kloka ord! Jag känner mig numera oerhört priviligerad att kunna spara till mina barn, så även till vårt lilla fosterbarn.

    Under många år när mina vuxna barn var små var jag ensam och att spara var bara en dröm. Jag var glad att kunna ge dem det minsta och som det står här, födelsedagar och jular när de fick lite extra, var en rikedom att minnas....

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)