Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 18 mars 2014

20 punkter

Detta är några av de punkter som sammanfattas utifrån mina brev. Är det mer någon vill ha med så är ni välkomna att höra av er. Jag kommer fortsätta och lägga till fler.

1.      Underlätta möjligheten till vårdnadsöverflyttning. Sammanbrott i placeringar beror till största delen på konflikter mellan biofamilj och familjehem. Fler vårdnadsöverflyttningar skulle minska sammanbrotten

2.    Vårdnadsöverflyttning bör övervägas tidigare än efter tre år vid spädbarnsplaceringar för att undvika sammanbrott

3.     Utöka barnets rätt till juridiskt ombud. Barn bör ha rätt till juridiskt ombud i fler situation än idag, t.ex. vid beslut om omplacering och vid umgängesbegränsningar

4.    Beslut om omplacering bör alltid föregås av en anknytningsutredning

5.    Förälderns rätt att begära omprövning av vården behöver begränsas. En ny utredning ska bara inledas om föräldern kan visa att det kommit fram nya omständigheter

6.    Det behövs högre kompetens hos barnhandläggarna inom socialtjänsten. Handläggaransvaret bör återinföras

7.    Uppväxtplacering bör införas som begrepp i lagen

8.    Anknytningsförälder bör införas som begrepp i lagen

9.    Kommunernas ekonomi styr insatserna, t.ex. beslut om hemtagning

10.  Det bör inrättas ett nationellt samordningscenter med en gemensam familjehemsbank

11.    Det borde finnas en instans i varje domstol som bara handhar barnärenden

12.  Rätt till statlig ersättning även för de som vanvårdats efter 1980

13.  Det behövs riktlinjer för hur överväganden om vårdnadsöverflyttningar ska gå till, idag bedöms t.ex. frågan om betydelsen av umgänge olika

14.  Det borde finnas krav i lagen på hur ombuden ska tillvarata intresset för de barn som de företräder, de har inte ens krav på sig att träffa barnen
15.  Om handläggaren gör fel ska ärendet flyttas över till en ny handläggare. Fortsätter den kommunen att göra fel ska ärendet flyttas över till en ny kommun. Det går lätt prestige i ärenden inom en och samma kommun

16.  Det borde vara olika instanser som utreder, som fattar beslut om vården och som verkställer vården. Jämför med det straffrättsliga systemet där polisen utreder, åklagaren väcker åtal och domstolen dömer

17.  IVO bör ha rätt att gå in i enskilda ärenden och besluta vad som ska göras. Idag kan de bara uttala sig om formalia och dokumentation

18.  Familjehemmen bör vara part i ärenden om t.ex. omplacering

19.  Familjehemmens roll behöver stärkas och lyftas. Familjehemmen måste få en instans som lyfter deras frågor och familjehemmen måste få bättre arbetsvillkor inklusive ekonomiska förutsättningar

20.  Barnkonventionen måste bli svensk lag

21.  Barn som LVU-placeras borde få en god man som företräder deras intressen
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)