Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 7 mars 2014

Inte familjehemmets fel

En vän sa till mig en gång. Det är inte familjehemmet som bär skulden för om det inte fungerar. Jag protesterade men nu förstår jag vad hon menade.

Det är socialtjänsten som skall utreda. Sedan skall nämnden ta det avgörande besluta om de vill godkänna familjehemmet. Sedan skall hemmet fortlöpande kontrolleras av socialtjänsten.
Visst är det familjehemmet som gör ett bra eller dåligt jobb men det är upp till socialtjänsten att ge möjligheten då de bedömt att den finns.

Men det är som sagt socialtjänsten som bär det yttersta ansvaret och det är de som utreder, godkänner och placerar och det gör man inte hos missbrukande föräldrar.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article18489009.ab?fb_action_ids=101519
Två barn placerades i ett familj med kända missbruksproblem, trots att familjehemmet inte fått godkänt. Laholms socialnämnd får nu allvarlig kritik av Inspektionen för vård och omsorg (IVO), skriver Hallandsposten.
Barnen är nu omplacerade. Enligt socialnämnden finns en förklaring till att de hamnade i den aktuella familjen från början. De var släkt med barnens föräldrar, som krävt att de placerades just där.
– Vi hade ingen utväg. Det var ett moment 22, säger Mikael Kahlin, socialnämndens ordförande till tidningen.
Vad då inte hade något val? Det är klart man hade ett val. Man har alltid ett val om det sedan handlar om att göra något eller låta bli. Valen behöver vare sig vara lätta eller bra men val har man alltid. Sedan kan man ställas inför att bara ha ett eller två val men man har ändå valet att låta bli eller gå med på.
Hur kan man placera barn hos missbrukare? Det är lika illa som att låta barnen stanna där de är.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar