Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 1 mars 2014

Misshandel utan slut

Pojkarna jag skrev om häromdagen är nu omplacerade. Jag ringde igår. Jag kände så väl igen mig i beskrivningen av känslan, att det bara var en dröm, att man hoppades snart vakna. Att de skulle komma springande. Att någon skulle ringa och fråga var man var, att man glömt hämta dem trots att det aldrig hänt tidigare.
Fostermamman beskrev känslan av att sitta i en bubbla att stå utanför livet på något sätt. Känslan som om de dött, inte fanns kvar och ändå veta att det gör de men att man inte tillåts vara en del i deras liv längre.
Sedan berättade hon att pojkarna inte är flyttade till ett nytt familjehem för det hittade de inget utan de är omplacerade till ett jourhem. De skall alltså flyttas en gång till. Arma barn.

Sedan fick jag återigen ett mail.
Återigen ett barn som skall omplaceras. Familjen har inte fått veta direkt utan på omvägar. de är nu kallade på möte. Skall prata mer i helgen skall se om vi kan komma på något för att lösa situationen.

När skall det ta slut? Denna eviga misshandel av våra små. De som som vi skall hjälpa stötta till ett bra liv, som skall ta hand om oss när vi blir gamla.
Jag hittar inte ord.
Ibland känner jag mig så maktlös.
Vad kan jag göra förutom att ge råd och lyssna. Ändå vet jag hur värdefullt det är när man står mitt i det, att det är mer än vad de får någon annan stans.

1 kommentar:

  1. Hej
    Mitt i detta hela,är vi lyckligt lottade,men jag är en ensamstående mamma,hur skötsam som helst,aldrig missbrukat,högutbildad,och som fick en helt absurd sk orosanmälan på dagistiden,från ett helt sjukt dagis,där min dotter mådde dåligt,och så många andra barn inte trivdes och togs bort(något ju dagiset mörkade förstås)-ett av dessa privata dagis som snålar med barnen,och sedan ger vinsterna till höga VDar,som gör olagliga saker,som ber föräldrar om små pengagåvor,till utflykter etc,
    Den kontakten med soc-var helt absurd-de lyssande inte på varken mig eller vårt nätverk,tog inte in någon info från omgivningen om min dotter...utredningen lades ner förstås,och vi gick vidare,bytte dagis,och så var allt mycket bättre.
    Min dotter har alltid varit tystlåten,precis som jag,mamman,och nu har hon hunnit bli 10 år,och hennes lärare blev orolig,mejlade mig,men tog aldrig en öppen dialog på skolan om det,gjorde en soc.anmälan...
    Både jag och min dotter tycker ju inte vi har med soc att göra!
    Soc ska ju hjälpa UTSATTA barn!Men verkar stjälpa mer än hjälpa.
    Vi är knappast en utsatt socialgrupp,mamma som är doktor,med nätverk,och denna gången ringde soc iaf EN av mina referenser,men lyssnar inte!Föreslår att vi ska kontakta BUP,för att hon är lite tystlåten,jag har redan haft en psykolog-kontakt där,där psykologen tyckte det verkade vara läraren som hade svårigheter med att hantera ett blygt barn..Tala om felhantering av resurser!
    Ville bara ge ett litet exempel på "lyx-fall" av soc.ärenden,som ger dem ytterlgare dåligt rykte.
    Undra hur det går med alla dessa mammor som får soc.anmäln av sina ex?Det blir nog en hel del "mama-bashing" från soc.tantera där också?Uppläxning till vilken nytta då?
    Det är TRAGISKT att utsatta barn i Sv ska fara så illa pga lågt utbildade socionomer,som inte verkar ifrågasätta deras subjektiva privata åsikter,där förutfattade meningar verkar härja fritt!
    TACK-för all din kamp/info EVA,i detta samhälle,och jag ville bara bidra till exempel på soc.ärenden som känns som en absurd dröm...
    kontakta BUP?-när min dotter är en av de bästa eleverna i sin klass,varken har blivit misshandlad eller utsatt för övergrepp,eller har en störning.Bara ett exempel på den " flummighet"som din blogg ju berättar många exempel på!
    Deras uttalanden avslöjar bara hur dåliga de är på att SE barn,i sin personlighet,i sitt sammanhang-var är barnperspektivet??
    Man känner sig,om än priviligierad som doktor,höginkomsttagare,och med en ljus framtid för min dotter-maktlös,utan ord-vad är detta för samhälle?

    SvaraRadera