Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 12 juni 2013

Problemen fortsätter

Då är Mark i blåsväder igen. Politiska nämnden får kritik står det men läser man rapporten som ligger till grund för den så är kritiken riktad mot Per-Olof Hermansson och Anita Lomander. Vad jag förstått är de själva helt oförstående till kritiken. de tycker att det fungerar bra.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5561674 Det är utredningen runt hur man mår på förvaltningen.
Från början var det meningen att man skulle undersöka vad en sammanslagning av flera förvaltningar skulle medföra men man upptäckte att personalen mådde så dåligt att man fortsatte att utreda även det.
Man intervjuade bl.a. personalen samt ledningen. dvs ordförande vice ordförande samt ordförande i utskott.
Man tittade även på vissa tidigare undersökningar där bl.a. Magnus Hultin gjort en.
Vet inte om det var den som menade att det var politikernas fel, annars vore det ju hans eget som ansvarig chef.... det är alltid lättare att skylla ifrån sig
Man kommer fram till att det redan nu är för stor organisationsmodell. Det är svårt att få gehör för sina frågor.
Socialförvaltningen haft, och alltjämt har en turbulent tid.
 
Men står det
Turbulensen, som uppskattats ha börjat redan för cirka fem år sedan, har kännetecknats av negativ medierapportering, betydande budgetöverdrag och ett flertal chefsbyten.
Föranlett av uppgifter om stora brister i handläggningen
 
Men det står att det började långt tidigare. Alltså är det samma personal till viss del annars hade de inte vetat det, trots att Magnus Hultin sa att alla gammal personal var utbytt.
Det är en dålig självbild inom förvaltningen, inte så dålig som media målat upp men ändå. Cheferna har svårt att se vilken inriktning de skall ha, de är konflikträdda, man efterlyser tydligare mål, styrdokument och rutiner för uppföljning, kommunikationsarbete är bristfälligt, särskilt intern kommunikation.
De flesta efterlyser ett bättre vertikalt samarbete. Här avses i första hand mellan politisk ledning, förvaltningsledning och kommunledning. Även det horisontella samarbete, dvs. med övriga berörda förvaltningar och bolag behöver bli bättre.
Brist på resurser, för hög arbetsbelastning, dåliga stödfunktioner, inom tidigare ledningsgrupp fanns interna grupperingar samt revir- och mobbningsliknande beteenden. Oro över arbetsklimatet och avsaknad av arbetsglädje. Den nya bemanningsenheten verkar inte fungera, fortfarande finns en mobbingsituation.
Handläggarenhetens dubbla roller, som beställare och verkställare ifrågasätts av flera samtidigt som nästan lika många tycker att det finns fördelar med det.

Många efterlyser insatser för att återskapa det interna förtroendet, från den högsta politiska ledningen till medarbetarna ute i verksamheten vid förvaltningen
men det anser jag att man måste förtjäna först.
 
Det konstiga är att trots att alla andra är så missnöjda och det framförs så mycket kritik så är Hermansson nöjd. Bara brukarna är nöjda så är han nöjd.
Både ordförande och vice är nöjda men det är klart det skall mycket till för att de skall klaga på något de själva är ansvariga för.
Han skyller ifrån sig och menar att det är utskottets fel. Samtidigt säger han att det fungerar bättre nu. De har alltså gjort ett bra jobb, gör det de skall... det är väl isåfall tack vare utskottet eller? Där sitter inte han så det kan ju inte bero på honom. Att utredningen visar att det är högsta ledningen alltså till stor del är han och vice Lomander som är orsaken på alla plan verkar ingen av dem förstå. 
 
Att brukarna är nöjda innebär ju bara att man från förvaltninge har lyckats hålla god min   utåt.
Relativt tidigt i utredningsarbetet framträdde en bild av att organisationens problem möjligen kunde vara hänförliga ledningen, styrningsarbetet och den sociala arbetsmiljön. Det kom också tidigt signaler på att förvaltningen saknade struktur och förutsebarhet. Intrycket var en verksamhet i oreda.
Längre in i utredningsarbetet hade denna bild både förstärkts och förtydligats. Det ska sägas att avsaknaden av ett bra ledarskap, god struktur och förutsebarhet inte gällde förvaltningens alla enheter. Det förvaltnings-övergripande intrycket är dock att det tillämpas ett arbetssätt präglat av godtycklighet.

Sidan 25 och framåt finns en sammanställning av kritiken







 


 
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar