Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 7 juni 2013

När det går bra

Ibland är det svårare än vanligt, att orka mer. Men vad är det då som göra att jag ändå gör det.. orkar, fortsätter.
Jo alla solskens historier. De som jag på något sätt varit med och hjälpt eller stöttat med råd som ändå gått bra. Där det blivit en förändring. Här kommer några av dem:

Hadille får stanna iallfall 2 år. Mamman har inte hälsat på än så det är väl tveksamt om hon kommer nu under de kommande två åren och därmed få den relation som behövs för att flickan skall kunna flytta dit. Förmodligen blir hon kvar för gott.
I det ärendet har jag bara funnits som stöd och gett råd, lyssnat, puffat och uppmuntrat.

Ett annat ärende en pojke som skulle flyttas lyssnade jag och ringde några samtal. Hotade med press och plötsligt svängde förvaltningen och han fick vara kvar.

Ärendet som jag skrivit om med pojken som skulle flyttas trots att BUP sa att en omplacering skulle riskera att han dog. Omplaceringen berodde på att man skulle göra en vårdnandsöverflytt och då sänkte arvodet med hälften, trots att han hade medeciner som inte täcktes av högkostnadsskydd och hade blöjor jämt. Att en i familjen tvingades vara hemma och vara med i skolan eftersom han inte klarade av ny personal. Familjen protesterade och då hävdade soc att han skulle omplaceras.  Han hade omhändertagits på förlossningen och mamman var missbrukare. Hon ville ändå inte att han skulle omplaceras då försökte soc ta vårdnaden ifrån henne för att kunna verkställa beslutet. Hon hittade till sist död i sin lägenhet därför att familjehemmet sökt henne.  Även där gick vi ut i press och han fick en ny vårdnadshavare. De ville att den nya vårdnadshavaren skulle se till att han skulle omplaceras men så blev det inte. Han såg till att ärendet flyttade till kommunen där pojken bodde och pojken blir nu kvar.  

Sedan finns det ärenden där det inte gått lika bra. En del ärenden vill eller orkar familjehemmet inte slåss och jag kan inte göra det åt dem.

Ibland verkar det ändå finnas anledning så jag håller mig borta även om jag lyssnar och ger råd.

Jag går aldrig in i ärenden och agerar utom möjligen ringa press om jag anser att det verkar tokigt.Jag talar om vad jag fått höra och ber dem kontakta och göra sin egen bedömning. Om de får samma uppfattning så gör de något skriver eller gör program. I de allra flesta fall har media agerat och lyft. Det är inte säkert att det hjälper, det hjälpte inte oss men de flesta känner ändå att de gjort något.

Det är iallafall det som gör att orkar....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar