Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 3 november 2012

Fortsatt behov...

Sitter och lyssnar på ett radio inslag om en pojke som bott i ett garage med sin mamma.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/110809?programid=787
Det är så tragiskt. Och det är Sverige.
De har sökt bostad sedan -06 dvs 6 år. De får inte lägenhet för att de inte har pengar och får inte pengar för att de inte har något kontrakt.
Barnbidraget lägger pojken undan, de sparas för att han vill att mamman skall kunna laga sina tänder. De letar mat i soporna bakom affärer. De har fått permanent uppehållstillstånd och skall bo här. Soc hade erbjudit två alternativ antingen flytta ifrån kommunen där pojken har allt. Eller rättare sagt det enda han har skola och kompisar och sin hockey. Hockey han bara kan spara för att en bekant betalar avgiften. Det andra alternativet var ett patienthotell. Där får man bara bo ett tag.
Det enda han längtar efter är en egen säng ett skrivbord han kan sitta vid och göa läxor och så att få fortsätta med hockeyn i soitt lag där han spelat i 6 år. inga stora krav. Inte orimliga på något sätt.

Hittar ett annat i serien om barnen bakom siffrorna. Ett om barnfattigdom.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=5100130
För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.
- Semesterresor, nintendospel och bil är inte något för oss, säger Noa Nordström.
- Vissa har saker, andra har inte saker.
 
Att det tar så lång tid. Att man kan behandla barn/barnfamiljer så här.

Sedan fick jag en länk till en artikel
http://www.dagensjuridik.se/2012/11/valdsbejakande-islamism-var-inte-socialt-nedbrytande-beteende-hos-16-arig-pojke
en pojke på 16 år runt vilken socialnämnden sagt:
Nämnden hävdade bland annat att pojken under långa perioder vistats i Sverige utan vårdnadshavare och under denna tid bott och umgåtts med äldre bekanta som hade en kriminell bakgrund och anammat en våldsbejakande tolkning av islam.
Pojken hade dessutom under en resa till Mellanöstern vistats i olämpligt sällskap och gripits för bland annat illegal inresa. En förundersökning inleddes senare om att han skulle ha blivit utsatt för misstänkt människohandel för krigstjänst.
Utöver detta hade pojken inte haft någon skolgång eller någon annan form av ordnad sysselsättning under de senaste två åren.
 
Domstol beslutade om LVU men  det överklagades och
Kammarrätten kommer därför fram till att pojkens vårdnadshavare brister i omsorgen på ett sådant sätt att det finns en påtaglig risk för att hans hälsa eller utveckling skadas. Förvaltningsrättens beslut ska därför stå fast i den delen.
Kammarrätten slår dock fast att det inte har framkommit att pojken uppvisar ett socialt nedbrytande beteende. Domstolen upphäver därför förvaltningsrättens dom när det gäller att LVU-vården skulle grunda sig på att pojken uppvisat ett sådant beteende.
 Att man kan göra så olika bedömningar. Tolka så olika.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)