Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 20 november 2012

Mycket barnkonvention

Det skrivs mycket om barnkonventionen just nu.
Hittade en debattartikel till
http://debatt.svt.se/2012/11/16/det-ar-dags-att-barnkonventionen-blir-svensk-lag/
Det är Maroia Larsson själv som skriver:
Jag är övertygad om att de flesta  som med gott uppsåt arbetar nära barn – i frivilligorganisationer, i fritidsverksamheter eller i skolan – strävar efter att lyssna till hur barn vill ha det. Men det sker inte alltid metodiskt eller med den kunskap och utbildning som krävs.

Det är särskilt viktigt för barn som är utsatta att bli lyssnade till. När det ges möjlighet och om ett barn känner tillit, vill många barn berätta om sin situation. I många fall skulle socialtjänsten ha varit en naturlig samtalspartner, men de flesta har inte denna slags tilltro till socialtjänsten. Därför behöver kommunerna göra sin socialtjänst öppen och tillgänglig och sprida information till barn och ungdomar att man är till för dem.

Ett sådant uppdrag ges nu.
 
Bra säger jag men med risk att låta som  en repig skiva som hakat upp sig; Vad händer då de som skall lyssna inte gör det? Vad händer om de som skall ha gott uppsåt inte har det?
hon skriver att många inte har tilltro till socialtjänsten. Instämmer men den kommer inte för att socialtjänsten blir mer öppen utan därför att de som jobbar där gör ett bra jobb. Och förutsättningen för det är först och främst en bra utbildning. Sedan konsekvenser om de inte gör det de skall.
Hon skriver:
För barn som lever i en utsatt situation  är det extra viktigt att de får komma till tals. Inom socialtjänsten krävs ibland beslut om sociala åtgärder som kan vara omvälvande för en familj. Varje barn som placeras i familjehem eller hem för vård och boende (HVB) ska därför ha en egen socialsekreterare. Detta ingår i de förslag jag lagt till riksdagen och som kommer att beslutas nästa vecka. Det ger placerade barn bättre möjligheter att berätta om sin situation och även att slå larm vid missförhållanden.

Att ha respekt för barns åsikter är en skyldighet enligt Barnkonventionen. Barn är kloka och de kan ofta ha vettiga förslag till lösningar. Låt oss därför vara kloka vuxna som slår följe med dem.
 Visst förstår jag intentionerna och det är bra att alla barn skall ha en handläggare. det är många som inte har det eller fått byta otaliga gånger men ett barn har inte ens rätt att byta om det inte känner att handläggaren inte lyssnar.

som sagt det skrivs nu mycket om barnkonventionen och vad bra det skulle bli, men jag saknar fortfarande förslag på hur man gör då man skall lyssna till barnen. hur man gör rent konkret. Sedan saknar jag förslag på andra förbättringar och sist men inte minst saknar jag föslag och åtgärder på vad som händer om man inte gör det man bör göra.



Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)