Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 27 november 2012

Inget juridiskt skydd

Ännu en artikel om killen från igår. Här kallas han Olle http://hn.se/nyheter/halland/1.1850900-attaarige-olle-kan-tvingas-flytta-igen
Det står:
Efter ett halvår började Olle slappna av. I dag, flera år senare, går han i skolan, har utvecklats fint och har blivit en del av familjen. Lena och Lars biologiska barn, som är äldre, ser honom som en lillebror.
 
- Vi har tänkt adoptera honom när han fyller 18 år så att han också kan ärva oss. Det känns självklart, han är ju lika mycket en av oss, säger Lena.
 I vintras ville en kommun placera en tonåring hos Lars och Lena. I kommunens utredning rekommenderas familjen av alla referenser, de beskrivs av socialsekreterare och andra som "fantastiska" "engagerade", "duktiga" och "kompetenta". Även Eksjö kommun, som ansvarar för placeringen av Olle och stiftelsen Smålandsgårdar, sa ja med bästa rekommendationer.

Faktum är att det var om jag förstod saken rätt Eksjö själva som placerade den sista även om det var genom Smålandsgårdar. De vill alltså flytta honom på grund av en placering de själva gjort. Som de nu påstår är för mycket.
Skall även tillägga att mamman nu är död. Killen skall inte hem och han har inga, vad man vet, levande anhöriga.

På slutet får enhetschefen en fråga:
Generellt, vad krävs för att socialtjänsten ska överväga en så avgörande åtgärd som att flytta ett barn från en familj?
- Det kan vara en sammanvägd bedömning.
Det stämmer inte. Det finns tre skäl till att flytta barn. Misshandel, sexuella övergrepp eller fara för barnets liv. Ingen av orsakerna finns här.

En kompis skrev:
"det finns inget juridiskt skydd för de barn vi talar om. De är hänvisade till tjänstemän på socialbyråerna och deras uppfattningar o tolkningar. Om en psykolog kallad av socialtjänten tas in är det med baktanke att denne skall stärka socialtjänstens utlåtande. De lagar som tas ger inte barn rättsskydd. Tro mig o kalla mig haverist...ok men då är jag det".

Det får jag säga att i så fall är jag det me´.

Vad gäller barn som omplaceras så hävdar man att barn som har en bra anknytning klarar att få en ny anknytning. Och för dem som inte har någon kan det bara bli bättre.
Men om de redan har en anknytning och familjen inte gjort något fel? Varför skall barnet då fråntas allt?  Det spelar ju ingen roll om de kommer till ett bra familjehem det är ändå en förlust för barnet. De måste förlora något för att få något nytt. Sedan kan man undra hur många gånger skall de klara av en ny anknytning? tillsist vågar de ju inte knyta an alls .
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)