Dom tog "våra" barn: Barn som inte blir trodda

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 5 november 2012

Barn som inte blir trodda

Måndagar är min värsta dag.
Hinner inget tycker jag. Nästan varenda timme är bokad.
Fick en länk för ett tag sedan som jag sparat på tills det passade.
http://www.d-intl.com/sv/articles/sweden/2012-10-25/svensk-flicka-i-feminismens-klor
Ett ärende runt en flicka som inte blir trodd.

Vid 11 års ålder blir hon bortrövad från sitt hem och tvingas sitta inlåst i tre långa år. Bakom kidnappningen står de sociala myndigheterna, som agerar på uppdrag av hennes mamma.

Efter många års propaganda från feministgrupper har socialtjänsterna runt om i Sverige bilden klar för sig: ”Incestövergrepp begås av pappor, mammor försöker alltid skydda sina barn.”
Så när flickan och hennes bror för sju år sedan avslöjade att deras mamma utsatt dem för såväl misshandel som sexuella övergrepp, blev de inte trodda. Föräldrarna var vid det laget skilda och syskonen hade bott hos sin pappa i många år eftersom BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) anmält att de for illa hos mamman. Men i stället för att polisanmäla mamman, lierade sig Socialtjänsten i Filipstad med henne och utgick från att barnen indoktrinerats av pappan. De förutsatte att mammor aldrig utsätter sina barn för incest och vägrade tro syskonen.

Hon och henns bror rymmer. Socialen jagar dem.
Efter tre år på rymmen vädjar den snart myndiga flickan till kammarrätten:

– Sätt stopp för den eviga mardröm jag hamnat i!

Läs hennes berättelse.
http://www.d-intl.com/sv/articles/sweden/2012-10-25/svensk-flicka-i-feminismens-klor
JO har kritiserat och LVU har hävts men ändå ger sig inte socialen i det här fallet.
Texten avslutas med en fakta ruta:

2005 polisanmälde en 10-årig flicka och hennes 13-årige bror sin mamma för misshandel och sexuella övergrepp. Trots två polisanmälningar har mamman aldrig ställts inför rätta, tvärtom har såväl Socialtjänst som polis och åklagare struntat i barnens vittnesmål. Det behandlingshem där de placerades hade som sitt uttalade mål att få barnen att "förstå" att det de berättat om mammans övergrepp var "osant". Syskonen menar att myndigheterna har förstört deras liv och anklagar Socialtjänsten för att ha hemligstämplat det material som visar att de talar sanning.

Som sagt man slutar aldrig förvånas över hur barn i Sverige behandlas. Barnperspektivet och det där att barn skall komma till tals är bara fina ord på ett papper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....