Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 29 september 2012

Lärt sig något..

Idag serverar jag en artikel om oss http://dispatch-international.com/sv/content/svensk-media-svek-romska-syskon
skribenten av slutar med orden:

Det enda de senfärdiga skriverierna ledde till var att barnen slapp växa upp i mammans destruktiva miljö, vilket var den ursprungliga planen från de socialtjänstemän som grep in. De som ville ta politiska poäng på att återföra två små romska barn till deras ”naturliga miljö”. Att barnens psykologiska anknytning låg hos det första familjehemmet, brydde de sig inte om.

Man kan bara hoppas att journalisterna lärt sig något av dessa barn som offrades på den politiska korrekthetens altare. Så att de inte hukar nästa gång barn som inte är etniska svenskar blir illa behandlade av myndigheterna. Att de inte låter skräcken för att felaktigt anklagas för att vara rasister, vinna över deras naturliga vilja att ställa upp för utsatta barn
 
Som jag skrev svalnar medias intresse snabbt. Och mäniskor engagerar sig men det är inte så ofta som det har önskvärd effekt. Sedan misstolkas mycket. De flesta man talar med säger att de följt oss och blev så glada när barnen fick komma hem. De blir chokade då jag talar om att så inte är fallet.
Jag hoppas att protesterna i andra fall fortsätter, ändå tills det blir en ordentlig förändring. Särskillt vad gäller krav på lagändringar.

Runt Haddile har det inte riktigt tystnat än.
Nu jagar man den biologiska mamman som tydligen vill ha hem sin flicka.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15522592.ab
Hon tror att man bara kan skicka omkring ett barn hur som helst, som om anknytningen kommer med bröstmjölken men inte ens den fick hon ju eftersom mamman stack efter 3 veckor. Hon kommer att bli mäkta förvånad då flickan inte känner igen hene, inte kan tala med henne och kanske inte ens vill veta av henne.
Hon säger:
– Jag har inte övergett min dotter. Jag visste att jag hade lämnat henne i säkra händer hos Josef. När jag hörde att han hade häktats blev jag rädd för att kontakta svenska myndigheter. Jag var rädd för att hamna i fängelse. Det är anledningen till att jag inte kommit tillbaka till Sverige för att hämta min dotter.

 
Ändå har han haft umgängen med flickan eftersom man trodde att han var pappa.
Han har heller inte talat om för henne varför han satt häkta utan hon menar att hon lämnade tösen i säkra händer.

Vad var det som hade hänt när Haddile fördes svårt skadad till sjukhus när hon var fyra månader gammal?
– Det vet jag tyvärr inget om. Jag visste inte att hon lidit av undernäring eller något annat. Sedan Josef häktades har jag inte kunnat få några rapporter om Haddiles tillstånd.
– De här sakerna har jag inte vetat om förrän nu. Hade jag vetat det lite tidigare, då hade jag gjort det omöjliga för att få tillbaka min dotter.

Det står:
Josef har tidigare berättat att det funnits en hotbild mot Sara. Hennes pappa ska bland annat ha sagt att Sara kunde räkna med att dö om hon var gravid.


 Ändå gör han nu allt för att hon skulle avslöjas. Och hon förnekar
Sara uppger att det varken funnits eller finns någon hotbild över huvud taget, vilket bevisas av att hon nu lever med sin familj.

– Visserligen är det opassande att en kvinna blir gravid utanför äktenskapet i detta samhälle. Men mina föräldrar är förstående, de har inte hotat mig eller utsatt mig för något.
 
Som sagt barn är inte möbler som man skickar omkring hur som helst.
Den mamman kommer bli varse om att det inte räcker med att föda ett barn för att vara föräldrer. 

Sedan undrar jag fortfaraden varför hon kom hit födde och sedan stack efter 3 veckor om det inte fanns något hot och hon var medborgare i två länder där det tydligen vare sig var problem att få jobb eller bostad.

 

2 kommentarer:

  1. Historien upprepar sig så länge barnkonventionen inte skrivs in i svensk lag.

    SvaraRadera
  2. http://meritwager.wordpress.com/2012/09/29/en-migga-jag-kan-rekommendera-dem-som-inte-last-fns-barnkonvention-att-gora-det/

    SvaraRadera