Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 24 september 2012

Haddile får stanna..

Hurra
http://www.expressen.se/nyheter/gladjebeskedet-haddile-far-stanna/
alla andas ut och tror att nu är det löst.
...men bara tills man hittat mamman.
Nu konstaterar man att de gjort fel som inte eftersökt henne mera. Men nu är ju misstaget redan gjort och flickan har ingen anknytning till hennne.
Migrationsverket säger:
– Men vi kommer inte att komma och hämta henne. Vi kommer att leta efter hennes föräldrar, och i andra hand nära släktingar, som morföräldrar eller äldre syskon, säger Mikael Ribbenvik.

Ursäkta det är fortfarande lika dumt.
Hur många år skall en förälder kunna få hem sina barn?
Det har gått två år.
Hon övergav sitt barn.
Hon lämnade hos en som misshandlade henne.
Hon har ju heller inte gjort något aktivt för att få träffa sin flicka. 
Hon har inte hört av sig på två år. OK hon har ringt fel ambasad en gång.
Menar de att om de hittar henne eller någon släkting skall de sedan börja en hemtagningsprocess efter två år eller ännu längre? för då förlorar hon allt hon ser som sitt iallfall.
Skall man tvinga en föräldrer som inte vill att vara förälder? Hur bra blir det för barnet?
Eller så hittar de en släkting.
Mamman har gömt sig eftersom det finns hedersrelaterat hot om våld i botten. Det kan alltså vara så att pappan är fel man och om flickan lämnas över till dem så dödas hon.
Inte klokt.

Inkonsekvensen blir ännu tydligare när man sedan hittar detta:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5281110
en pappa som vill vara pappa men som ändå tas ifrån sin familj, sin sambo och sitt barn och skall utvisas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar