Nu kommer en lagrådsremiss som urholkar redan utsatta barns rättigheter
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-tvangsatgarder-hjalper-inte-placerade-barn_6997301.svd
Barnombudsmannen mfl. reagerar:
Vi är förvånade över att regeringen i en snabbremiss nu presenterar lagändringar som går i motsatt riktning och försvagar rättssäkerheten för barn i samhällsvård. Trots att det handlar om långtgående ingrepp i grundlagsskyddade rättigheter skickas förslagen enbart till ett litet fåtal remissinstanser och svarstiden är satt till drygt tre veckor över påskhelgen.
Utan djupare analys och på direkt beställning av ansvarig myndighet läggs förslag för barn- och ungdomsvården som är en blåkopia på fängelselagstiftningen. Det innebär att barn och ungdomar som är placerade för att få vård ska kunna utsättas för kroppsvisitationer och rumsvisitationer när som helst.
Dessutom ska de rutinmässiga kroppsvisitationerna inte behöva dokumenteras vilket i praktiken omöjliggör för tillsynsmyndigheter att i efterhand kontrollera om det gick rätt och riktigt till under den offentliga maktutövningen. Det innebär också att vårdnadshavaren inte kan få inblick i vad som egentligen har hänt.
Möjlighet att överklaga åtgärden och få lagligheten prövad saknas också i förslaget.
I sammanhanget kan det vara värt att betona att enbart en liten del av de barn och ungdomar som vårdas på de slutna institutionerna är dömda enligt LSU till vård där. (2010: 54 av 1072 inskrivna under 18 år). Merparten är placerade enligt LVU eller SoL och 469 av inskrivningarna gällde barn under 15 år.
Remissen saknar en redogörelse för på vilket sätt den fysiska säkerheten är hotad. Det finns redan idag möjlighet att vid misstanke kroppsvisitera de barn och ungdomar som vårdas på ett särskilt ungdomshem. Barn och unga har givetvis ett befogat krav på att de särskilda ungdomshemmen är trygga.
Barnen har sin vardag här och måste kunna lita på att inte våldsincidenter blir en del av den vardagen. Trygghet skapas dock inte enbart genom kontroll utan också av förutsebarhet och ett gott bemötande från personalen.
En miljö med rutinmässiga integritetskränkande kontroller som inte kan underställas granskning riskerar att leda till fler situationer av upplevt maktmissbruk, konfrontation och våld, det som åtgärderna syftade till att motverka. En dynamisk säkerhet bygger istället på en helhetssyn där personalen och deras utbildning, attityd och förhållningssätt är de viktigaste komponenterna.
I regeringens promemoria beskrivs rutinmässiga visitationer som ett löpande inslag i behandlingen av barnet. Vi ställer oss frågande till vilken grund i forskningen denna tvångsanvändning har i behandling av omhändertagna och placerade barn.
Förslagen i promemorian är anmärkningsvärda och det är vår samlade bedömning att dessa förslag inte kan godkännas om Sverige ska leva upp till de krav FN:s konvention om barnets rättigheter ställer.
skriver:
FREDRIK MALMBERG
barnombudsman
ELISABETH MASSI FRITZ
advokat
LARS H GUSTAFSSON
barnläkare och docent i socialmedicin
THOMAS HAMMARBERG
fd kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet
TITTI MATTSSON
lektor och docent i socialrätt
Konstigt att ställa till det mer är tydligen inte så svårt men att rätta till är näst intill omöjligt. Varför skall ett barn bara för att det råkar bo på en institution tvingas genomgå kroppsvissitationer? Som det står är de flesta placerade där på LVU eller Sol dvs i de flesta fall för att föräldrarna av någon anledning inte klarar av att ta hand om barnen hemma. Oftast på grund av föräldrana inte barnen själva. Varför och hur skulle det i sig legalisera att de skulle utsättas för visitation? Skulle någon av oss ta ett jobb där man krävde kroppsvissitation när någon överordnad hade lust? Det skulle ingen av oss acceptera varför skall de göra det? På vilket sätt skulle det göra att deras situation eller vården av dem bättre? Hur och varför ställer man upp på det? för att de, barnen inget har att säga till om?
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar