Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 13 september 2012

Fortsatt kränkning

I DN  http://www.dn.se/nyheter/stamningsansokan-skildrar-ett-barns-helvete?a=s lyfter kränikören Sofia Rapps anmälan mot staten. Mycket läsvärd. han avslutar med orden:
Jag vet inte om de närmast ofattbara orättvisor som Sofia Rapp Johansson beskriver genom sin stämningsansökan är sanna eller falska. Men jag vet att hon utsätts för en orättvisa även i dag, när hon får ett sämre skydd av rättssamhället än de som drabbades tidigare.
Det behöver inte vara så. Rege- ringen borde läsa igenom hennes stämningsansökan och fundera en gång till över om det är helt nödvändigt att dra en linje just 1980.

En blogg som skriver om artikeln under rubriken: vanvården som försvann http://socialaktion.nu/marten-schultz-om-vanvarden-som-forsvann/ där står det:
I måndags var det presskonferens, på årsdagen av då Maria Larsson sa att Vanvårdade barn inte skulle få ersättning. Det var också den dagen vi lite i glömska beslutat om presskonferensen där Sofia Rapp-Johansson tillsamman med sin advokat Jens-Victor Palm berättade om den kommande stämningsprocessen mot Enköpings Kommun/Svenska Staten.
Det är ett tufft jobb Sofia gör inte bara genom att lämna ut sig själv till all den cynism och det förakt som finns i Sverige för människor som kämpar för något gott. Att lämna sitt liv i utbyte mot att andra barn skall få det bättre är något som få troligen inte kan ta till sig.
Mårten Schultz professor i civilrätt vid Stockholms Universitet skriver i dagens DN följande ”Det knyter sig i magen när jag läser. Jag tänker på mina egna barn, på deras kamrater, på barn jag ser varje dag. Jag tänker på all den omtanke, omsorg och oro jag och andra vuxna i min omgivning ägnar dessa barn. Jag tänker på min egen barndom.” ”Stämningsansökningar är sällan dokument som sätter i gång känslor. Även de mest tragiska händelser framstår som oundvikliga, närmast som historiska fakta, i juridikens anemiska språk. Men de vidrigheter Sofia redogör för tränger igenom och griper tag.”
Sofia jobbar för barnen, hon är en större fighter än någonsin BRIS och Rädda Barnen med alla sina pengar bakom sig. BRIS och RÄDDA BARNEN skulle självklart stått bakom Sofia Rapp i det är jobbet. De skulle ha stått där som en två organisationer vilka tar till vara Barns rättigheter mot mot myndigheter och vuxna som tar deras barndom. Men Rädda Barnen meddelar genom en okunnig pressekreterare att man minsann inte engagerar sig i enskilda fall.
Vad spelar väl en liten person som lägger sitt liv i det allmännas tjänst för roll när RB har fullt upp med jobba för helheten.
BRIS orkade inte ens svara,
Jag är glad över att BRIS finns iden är strålande, BRIS har drivit frågor men det största hjärtat har BO Fredrik Malmberg. Han sitter som avlönad av regeringen men lyckas ändå föra barnfrågorna framåt, med värme och patos. Och han är inte rädd, tro mig.

Sofia ställer i sin anmälan frågor som är högst relevanta:
”Har ett fosterbarn rättigheter?
Har ett fosterbarn rätt att säga sin mening?
Vem lyssnar på ett fosterbarn?
Gör du?

Läs gärna Sofias egen blogg om varför:
http://sofiarappjohansson.se/en-kamp-for-att-fa-leva-vardigt/
Jag lever med konstanta ärr och ett ibland ett alldeles söndertrasat känslopaket – men det kan jag leva med. Jag kan hantera det så länge jag vet att jag gör skillnad för de barn som mår dåligt idag, som i detta nu och i framtiden kommer tvingas genomlida det jag gjorde,
jag kan leva med alla mina inre demoner så länge jag får tro att jag gör skillnad.
I måndags kallade vi till presskonferens på ABF huset i Stockholm. All media var inbjuden likaså representanter från riksstadspartierna. Tv4 och Finlands största tidning ( minns ej namnet i skrivandets stund) kom och ställde frågar och intervjuade oss. Tv4 var också det enda media som hade reportage om detta.
Jag hade en träff med SR studio 1 inbokad efteråt men dom ringde och avbokade eftersom det kommit viktigare saker emellan.
Hur kan något vara viktigare än våra barns säkerhet och trygghet?
Hela etiopienfrågan tycker jag verkligen är i allra högsta grad viktig men inte på bekostnad av våra barn och ska man nu dra detta till sin spets så har de där männen suttit fängslade lite dtygt ett år medan barnens ”fängelse” pågår livet ut.
En trasig barndom, en sprucken dröm kanske aldrig går att laga….. barnen får ärr som dom tvingas leva med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar