Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 27 september 2012

Nu vill jag inte vara förälder och nu vill jag.

Hittade en artikel på newsmill.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/22/d-rf-r-r-det-riskfyllt-att-skicka-haddile-till-frankrike
Skribenten skriver:
Att i ett senare skede skicka Haddile till barnhem i Frankrike och träffa sin mor hon inte knutit an till bland idel andra okända ansikten ställer för stora krav på Haddile. Hon kommer inte att få en enda initial fästpunkt på bra lång tid. Helt förvirrad kommer hon att längta tillbaka till Broby i en tomhetskänsla, som kommer att leda henne in i avskärmning, tystnad och depression.
Om inte Migrationsverket finner modern säger man att det blir ett fransk ärende. Det blir snäppet värre.

Vad gäller Haddile så har en kvinna plötsligt hört av sig. http://www.expressen.se/kvp/haddiles-mamma-vill-ha-tillbaka-sin-dotter/ Hon säger sig vara Haddiles mamma och har settt henne på nätet. Nu vill hon ha tillbaka henne.
För mig låter det helt otroligt. Kan man göra så? bestämma sig för att nu vill jag inte vara förälder och lämna barnen men sedan då det passar ändra sig. Hur länge är det ångerrätt?
En mamma lämnar sitt barn efter bara några veckor hos inte av sig mer än en gång på ett år. Gör inga ansträngningar för att få kontakt. Sedan ser hon flickan på nätet och då bestämmer hon sig plötsligt för att vara mamma igen. Hur länge skall en mamma ha ångerrätt? Kunna lämna sina barn och sedan ta tillbaka dem då det passar? hur länge skall ett barn leva på de premisserna att de kan få ge upp allt de ser som sitt för att det plötsligt passar föräldrern att vara förälder igen? 
Älskar hon sitt barn så ser hon till att Haddile får stanna och nöjer sig med att få träffa henne ha kontakt.

http://www.dagensjuridik.se/2012/09/kvinna-frias-fran-atal-falsk
kvinna frias trots att hon anmält gång på gång en man för att ha gjort saker som han uppenbarligen inte kunnat göra eftersom han varit utomlands. Allt för att svärta ner honom inför en vårdnads tivst.
Ärendet har överklagats och det kommer bli prejudicerande. Man skall inte med hjälp av lögner vinna vårdnaden. Falsk tillvitelse kallas det och hitintills har det varit svårt att få rätten att ta det på allvar.



I veckans Markblad. www.markbladet.se vecka 29 sid 42 står det att Marks kommun JO anmäls igen. Denna gången är det barnomsorgen eller rättare sagt bristen av den.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)