Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 18 december 2010

Utanförskap

Igår var jag bortrest så jag hann inte blogga och idag skall jag på bröllop men jag tänkte att jag får skriva några rader innan jag måste börja med förberedelserna.
Det är alltid jobbigt de dagar som inget syndligt händer. Ingen som skriver om det, ingen som jag hittar som bloggar. Nu är det snart jul också och folk går på semester och det blir ”dött” eftersom det är så många som tar ledigt.

För oss ser det ut att bli det ännu en "trasig" jul. En jul utan att vara fulltaliga. En jul till utan att få träffa dem.
Skickade ett mail till ordförande i utskottet inför mötet i torsdags men har inte fått svar. Det är lika tyst som det brukar. De som skulle bli så tillgängliga.... inget verkar ha ändrat sig där heller.

Talade i dagarna med en advokat som just företrätt en kille som bott länge i ett fosterhem (jag vet naturligtvis inte vem eller var) men det hade äntligen börjat gå bra. En kille som börjat komma på fötter, det började gå bra i skolan, som trivdes och började känna sig hemma och väl tillrätta och så kom det. Familjen skulle åka på semester, till Thailand. Han blev överlycklig. Han hade ju aldrig varit utomlands. Men nu får han veta att familjen skall åka utan honom. Det är ju honom de behöver semester ifrån.

Talade med en annan tjej som också var uppvuxen i familjehem. Hon placerades för första gången hon var ca 10 år. Hon berättade om känslan av utanförskap då hon inte var hemma och placerades i en familj som hon inte kände. Att inte få sova i sin egen säng, vara med människor hon inte kände, inte veta vilka regler som gällde eller vilka mönster som följdes i den familjen.  Maten smakade inte som hemma, det luktade inte som hemma. Alla vänner, allt bekant var borta.
Det var också jul och släkten kom en massa människor hon inte kände och son hon aldrig träffat. Känslan att sitta i en så familjär tillställning bland mänskor hon inte kände var värst. De var snälla men hon kände ändå så tydligt att hon inte hörde dit, hon kände sig i vägen, gick till sitt rum och sa att hon ville vara ensam. Utanför. Hellre rata än ratas. Hellre välja bort dem än att känna att de valde bort henne.

Känslan går inte att beskriva för de som inte varit med om det.

Just jul och midsommar är de två helger som är flest självmord, de två största familjehelgerna vi har i Sverige. Påsk eller andra högtider firas inte riktigt på samma sätt.  
Får ”våra” är det andra julen i rad som de sitter igen med nya människor, nya släktingar, nya traditioner. De kommer säkert att få klappar och mat och julstämning men vad betyder det mot att känna sig hemma?
Att få vara med de som man älskar.

Tänkte nästan bjuda hit ordförande i nämnd och utskott de skulle få både mat och julstämning. De skulle kunna få paket också men jag tvivlar på att de skulle komma även om de blev bjudna. De vill ju som alla andra vara med familjen, släkten, de som de känner tycker om och väljer själva. Samtidigt är det just det som de tagit ifrån två små barn för andra året i rad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar