Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 31 december 2010

Årets sista dag

Då var det sista dagen på året. Som en annan drabbad som ringde igår sa:
”Ja nästa år kan ju knappast bli sämre”.
Så det är med den förhoppningen jag nu går in i nästa år att det kan ju inte bli sämre.

Det som förvånar mest är att de fortsätter i samma stil, även en del av de nya som tillkommit på förvaltningen, enligt de jag har kontakt med. De svarar inte i telefon, lämnar inte ut begärda handlingar, besvarar inte mail, fortfarande är det ärenden som inte har handläggare, sekretessbrott där man informerar obehöriga i ärenden samtidigt som man hänvisar till sekretess då det gäller andra. Flera drabbade har varit på möten där de bemöts kränkande och omänskligt eller inhumant. Ingen tendens till ödmjukhet eller ursäkt för att man hanterat dem som man gjort.

En familj berättar hur i samtal den nya socialchefen pekar finger åt en den ena av dem och ryter du skall hålla tyst när jag pratar medan han malde på utan att vare sig lyssna eller visa någon vilja att ändra sig.
En annan får återigen bekräftat att det saknas handlingar som inkommit nu efter kritiken. Löften infrias inte och bemötandet är under all kritik.
Fortfaraden lyser barnperspektivet med sin frånvaro och trots all kritik så hänvisar man bara till kritiken efter verksamhetstillsynen och som handläggaren på socialstyrelsen sa i Hallands nyheter häromdagen hade det varit en fungerande förvaltning så hade de tagit tag i kritiken redan i mars.

Jag förstår inte att de vågar.

Visst har det nu äntligen börjat hända en del, det rätta till så att det inte skall kunna hända igen. Men i kritiken ingick även att rättat till det som blev fel inte bara framåt utan även bakåt. Det stod ju
:”Enskildas rättsäkerhet ska garanteras och brister i ärenden ska rättas till”
det innbär inte bara att säkerställa att det inte händer igen utan verkligen att rätta till det som gick fel också. Nu kommer socialstyrelsen att börja titta på vad som hänt bakåt i ärendena, om de rättat till de felaktigheter man gjort bakåt och som går att korrigera. Och där gissar jag att det blir massiv kritik igen.

Så med andra ord sämre kan det inte bli så en önskan om ett GOTT NYTT bättre ÅR önskar jag er alla. Hörs nästa år med en fortsättning.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)