Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 31 december 2010

Sista mötet ... som tur var

Jag ringde upp Patrik Larsson (S) ordförande i utskottet och frågade vad de kom fram till på mötet nu d 29 dec.
Jo de hade tagit beslut att vi inte skulle träffa barnen mer. Han menade att vi hade fått tre umgängen under hösten för att göra ett avslut och nu hade det gjorts så därför fanns det ingen anledning att ha fler.

Jag frågade varför och på vad de bedömt det? Jo svarade han att vi inte skulle röra upp barnen mer så därför hade de bestämt att vi inte fick träffa dem. Barnen fick inte bli mer upprörda sa han. Alltså är barnen upprörda efter att de har träffat oss varför kan man fråga sig? Är det för att de vill hem? Längtar efter oss?

Jag frågade vem som gjort dem bedömningen förvaltningen svarade han. Vem på förvaltningen frågade jag det visste han inte men det var inte relevant sa han. Jo, sa jag det är väldigt relevant om det är en barnpsykolog eller en handläggare. eller om det är någon som överhuvudet taget träffat barnen eller inte som gjort bedömningen hävdade jag. Men det verkade han inte veta.
Ja det var i alla fall vad de bestämt och det fick jag finna mig i och acceptera sa han.

De umgängen vi haft har varit väl fungerande och utan kontroverser så jag förstår inte vad de bedömer det på.

Jag sa at jag tyckte att det var märkligt eftersom det var just det socialstyrelsen kritiserat hårdast just att barnen inte fick träffa oss och jag tyckte även att det var konstigt hur de kunde göra den bedömningen under en pågående utredning runt att kanske flytta hem barnen till oss igen men det tyckte inte han. Jag fick faktiskt acceptera deras beslut och var det något jag undrade så fick jag tala med socialchefen Magnus Andersson.

Återigen visar de att de inte kan ta egna beslut utan låter förvaltningen göra det. Men nu är det Magnus de frågar istället för Agnetha. Här hänvisar de till förvaltningen som bedömt, bestämt och politikerna bara accepterar utan att ifrågasätta. Det är ju det som varit fel hela tiden att förvaltningen styr.

En kompis frågade om det inte gick att stämma någon för psykisk misshandel ena dagen skall vi utredas för en ev. hemflytt och nästa har vi gjort ett avslut utan att ens veta om det.
De har ju redan bestämt sig så varför kostar de på sig en utredning om de redan har bestämt utgången?

Som sagt var,det kan inte bli sämre det var det sista mötet de hade i beslutande possition D 3 januari träder den nya nämnden in får hoppas att de har mer sunt fönuft än dessa.

1 kommentar:

  1. Sagt det mesta jag tänkt på min blogg kring detta. Ger lite nätkärlek till dig och barnen.

    http://www.pirre.eu/kan-man-ta-farval-utan-forberedelse.html

    God fortsättning

    Hälsningar

    Pierre

    SvaraRadera