Dom tog "våra" barn: Ombud och instans

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 3 december 2010

Ombud och instans

När jag öppnade mailen idag var det första jag hittade en ny artikel av Lisbeth Pipping. http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/02/s-kerst-ll-omh-ndertagna-barns-r-ttss-kerhet

Hon lyfter behovet av ombud i andra sammanhang än i rätt. T.ex. vid omplaceringar. Dt är så att barnet utsätts för en mängd åtgärder under socialens hantering och det finns ett behov av att det är någon som företräder barnet ser till barnens bästa. Hon tar avstamp i vårt ärende eftersom det så tydligt visar behovet av att barnen har någon som försvarar dem i vissa lägen. Hon tar även upp behovet av en instans att vända sig. Det jag efterlyst. En ny instans som bara tar barnfrågor.

Sedan hittade jag en mängd uppmuntrande ord

Du är en pärla!!!! Tänk vilken nytta du gör för barn och familjehem! Och att du ORKAR använda uppmärksamheten ni får nu pg er sorgesamma situation till att upplysa så många om barns och familjehemmens situation!!!det är verkligen något som är väldigt viktigt att belysa! hoppas uppmärksamheten o intresset håller i sig o att du fortsätter orka!!!

Eller Vi följer er kamp för barnen!! Ni är fantastiska i kampen. Hela mitt arbete är
engagerade, Anders här på mitt jobb såg programmet igår och har skickat ett
jättebra SMS till Anita Lohmander.
Människor blir verkligen upprörda över hur barnen och Ni behandlas.

och tyckande om programmet och ordförande

Det var ett fruktansvärt inslag och intervju med Anita Lomander. Hon måste bort från sitt uppdrag. Totalt känslokall. Hur kan hon ha detta FÖRTROENDE uppdrag?? Ofattbart ofattbart ofattbart

Eller

Det är många gräs och gräsrötter som reagerar, och man kan ändra på mycket över och underifrån tillsammans!
Det borde skaka loss snart i Marks maktkorridorer.

Nog nu!

Ett mail som även gått ner till de flesta i nämnden i Mark

Socialnämndens ordförande, Anita Lomander, måste omedelbart befrias från alla sina uppdrag !

Att behandla barn på det grymma sätt som hon försvarar och dessutom är ansvarig för, är oansvarigt och direkt sadistiskt!

Eller en av kusinerna som skriverMan slutar inte kämpa för såna grymt älskade små busungar som ni, X & X ♥

Eller i bloggen jag länkar till i förra inlägget. En blogg av en dekarförfattare http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/12/marks-kommuns-socialnamnd-sakert-fler.html som skriver

Anita Lomander, nytillsatt ordförande(den gamla är på reperation och återkommer inom kort någon annanstans) i socialnämnden i Marks kommun, är fullkomligt skräckslagen inför reportern från Uppdrag Granskning, så till den milda grad att den darrande rösten rostar samman.

Hon skriver också:

Rasmus och Fanny är ingen vuxen människas egendom. De ägs inte heller av sina biologiska föräldrar. Däremot ska de på allra bästa möjliga sätt ges en trygg, kärleksfylld uppväxt. Familjehemmets fostermamma Eva, hade den stora fräckheten att starta en blogg och i bloggen berätta vad som hade hänt. Ve, ve, ve den människa i detta land ( som har barn) som vågar kritisera en socialnämnd. Jisses, det är förenat med livsfara för alla familjer med minderåriga barn. Socialnämnderna i Sverige är att jämföra med DDR:s Stasi. Ja, faktiskt tycker jag det

Hon fortsätter:

Den nya ordföranden Anita Lomander fick flera gånger frågan av reportern: Tycker du att de som tog beslutet att flytta barnen från (paradiset) gjorde fel?
På den frågan skruvade hon sig som en pastarätt i en bakmaskin. Men i sin sista mening föll hon i gropen likt förbannat. Efter att ha tjatat om att "det nu minsann pågår en utredning" och att socialnämnden inte tänker säga något, att det inte tjänar någonting till hur många reportrar som ställer frågan: Om det begicks några fel, plaskade Anita Lomander fram: "Vi vill inte göra fel igen!"

Ni har redan gjort dubbelfel!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....