Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 8 december 2010

Det som är rätt måste segra

I dag har inte hänt så mycket.

I Markbladet stod det om JO anmälan på sidan 20 men inget nytt. Det börjar bli intresse hos en del veckotidningar och det är intervjuer på gång.

Ifrån Mark är det tyst. Vi har fortfaraden inte fått svar på vår fråga om ett fortsatt umgängen under utredningen.

Fick en tankvärd sak:
En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn: "Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen är rädsla och hat. Den andra vargen är kärlek och fred. "Vilken vinner?" frågade barnbarnet. Den gamle indianen svarade: "Den vi matar."

Jag har hört den förut i andra varianter. Mata den egenskapen du vill skall växa eller välj dina krig, rätt eller fel.

Hittade en sida som vänder sig barn och unga som mår dåligt. Den kallas regnbågsbarn http://www.kastanjebacken.net/1996_2005/regnbagsbarn/ Jag läste berättelsen som fick orakde namnet. En tjej som vågade beskriva vad hon levde i då de skulle skriva uppsats. Och sedan lärarens kommentar då hon berättat om att hennes föräldrar är alkoholister och slår barnen och hon själv har blivit inlåst i en skrubb för att bota hennes mörkrädsla.
Läraren skriver:

Din text är bra uppbyggd, men slutet är lite avhugget.
Tänk på att hålla tempus genom hela berättelsen.
Rätta vid mina markeringar"

Det finns så många barn som lever under vidriga former och de som är satta att slå larm väljer i alltför många fall att blunda eller titta bort. Sidan är startad vad jag förstår av en kvinna som ger råd til en massa unga som hör av sig och mår dåligt. Vi måste på alla sätt som går fortsätta att kämpa för att stoppa vål, misshandel av barn både fysiskt och psykiskt. Vi måste fortsätta att belysa det så att det komemr upp till ytan och vi måste kräva att lagar ändras.

Att kämpa för det som rätt måste vara det som lyckas i slutändan annars faller på något sätt allt hopp om ändring eller bättring. Låt oss aldrig sluta att göra rätt….

5 kommentarer:

  1. Ja du Eva det var jag som var väldigt intensivt engagerad för "mina regnbågsbarn" och skapade dessa sidor. Jag jobbade på alla tänkbara plan (på webben, med forskning och rapportskrivning, som lärare, som lärarutbildare, som politiker ...) för de utsatta barnen och ungdomarna.
    Jag gick ordentligt i väggen till slut och det är därför jag skriver till dig att du måste vara rädd om dig själv och tänka på ditt eget bästa OCKSÅ!
    Birgitta - blogfia - foto CHIP

    Ps. Jag tror och vet att mitt arbete på webben då har haft stor inverkan på hur man ändrade synsett på mobbning samt började inse hur illa ungdomar kunde ha det.

    SvaraRadera
  2. Hej Eva , har följt detta med stort intresse då jag själv harblivit utsatt för socialas förnedringar.1 gången 1973..då gällde det mina barn 2 gången var det i slutet på 90-talet..då gällde det mina barnbarn. Janne josefsson var då inblandad och levde med min son i 2 månader. Dom ville ta hans barn ifrån honom..Mamman hade blivit sjuk..Detta visades i strepteese..Leif vann så det gick vägen..
    Att återigen se dessa oförmögna själlösa socialtjänstemän ge sig på barn utan att ta hänsyn till känslor eller annat gör mig rosenrasande!!Det barnen har utsatts för är ren kidnappning.!Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om detta på facebook,och har nu även mejlat denna Anita Lomander som har hand om utredningen. Tyvärr är inte hon heller riktigt klok anser jag..Det hördes ju när hon blev intevjuad. Saken är den Eva att man aldrig får trampa sådana där på tårna för då går det prestige i det hela. Så var det för oss..Jag ifrågasatte deras kompetens och det skulle inte jag ha gjort. Leif bodde hos mig med sina barn och då ansågs det att jag som var farmor var skadlig för barnen ,jag skulle nämligen försöka ÖVERTA mammarollen!! Jag fick alltså flytta hemifrån!! Sedan hittade dom på och skrev att barnen bodde hos farmodern bland en massa män!! Ja, det gjorde dom!! Jag har 3 pojkar till, men dom Bodde inte hemma , men dom var ju och hälsade på naturligtvis.Men när domaren som skulle döma om barnen skulle stanna fick han ju en annan uppfattning , naturligtvis. Men det är så dom jobbar..tyvärr.
    Jag kommer att läsa din blogg och följa detta..kommer även att göra inlägg på facebook så det inte faller i glömska.
    Önskar er allt gott och finge jag önska mig vad jag ville i julklapp så skulle jag önska att barnen får komma hem.
    Om du har någon fråga så är min hotmejl
    lisbethmalm@hotmail.com

    SvaraRadera
  3. Jag tänker på principen som ska vara vägledande i alla prövningar som rör sociala insatser där barn är inblandade: "Barnens bästa"-
    I den process som nu är igång, där man har valt att "ompröva" beslutet att skilja barnen från fosterfamiljen, vad är det då man omprövar? Omprövar man det tidigare felaktiga beslutet om omplacering, eller prövar man vilken hemmiljö som skulle vara bäst för barnen från scratch?
    Flera röster har krävt att barnen skall återföras till familjen, ändå fortsätter man att utreda. Det verkar som om man är mera intresserade av att rädda myndighetens prestige än att snarast reparera den helvetiska situation man gjort sig skyldig till att skapa.
    Jag tycker att man skulle polisanmäla den nuvarande socialtjänsten i Mark för att man genom sina åtgärder förlänger barnens lidande, och för att man ytterligare belastar den familj där barnen hör hemma. Varje handläggare som är inblandad i ärendet har dessa barn och denna familj på sitt samvete.

    SvaraRadera
  4. Hej!! jag är också fullstädigt rasande över vad dem har gjort emot barnen och er !! Fy fan !! Jag kunde inte somna igår efter att ha sett huvudprogrammet. Jag ringde upp Anita Lomander igår och spelade in mitt samtal med henne. Hon är helt klart precis lika inkompetent som övriga inblandade. Hon sa till mig att det finns en sida till av myntet som jag inte känner till. Hon frågade även mig hur jag kunde veta att inte barnen hade det bättre med sin biologiska mamma ??? jag tycker att hon har uttalat sig lite väl mycket, hon får ju inte ens uttala sig i enskilda fall. jag kommer att lägga ut den videon på youtube med bild namn och nummer till henne. Där jag uppmanar alla att på olika sätt pressa dem och se till så att barnen kommer hem omgående. Det är vad jag kan göra just nu. Hade jag bott lite närmare så hade jag garanterat startat upp en motståndgrupp eller liknade. Om någon har några andra förslag på hur man kan pressa dem så vore det ju bra. Vi behöver visa att vi inte accepterar detta och att vi backar upp barnen, Eva och övriga familjen. Jag kommer följa bloggen och kommer göra det jag kan för att stötta, ska fundera på fler metoder man kan använda sig av. Om någon känner för att bolla ideer så är ni välkommna att mejla mig.

    Mvh//Linda
    linda-em.svensson@live.se

    SvaraRadera
  5. En liten rättelse, Anita Lommander sa till mig att jag kan ju inte veta hur barnen har det när dem är med sin biologiska mamma eller med sin andra fosterfamilj. Länkar videon så förhoppningsvis ikväll !!

    Mvh//Linda

    SvaraRadera