Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 28 december 2010

Årets sista Markblad

I går kom årets sista Markblad. På sid 8 står det om kritiken från utredarna. Anita Lomander går ut och talar om att det viktigaste nu är att man rättar till det som blivit fel. Det vore ju på tiden eftersom varken vi eller någon av alla de jag har kontakt med fortfarande inte sett en enda konsekvens. I min värld betyder också att rätta till bakåt ställa till rätta i den mån det går och annars kompensera.

Utredarna bekräftar socialstyrelsens kritik och den bekräftar också att en orsak är arbetsklimatet.

De kommer nu att införa en internrevision där var tredje månad två (en extern person och en nämndeledamot) kommer att se över vissa ärenden. Det skall anställas nya handläggare men kravet är att de är erfarna. De som är kvar har på sig till d 27 januari för att rätta till de brister som hittats. Men för mig räcker det inte att rätta till framåt utan de måste som sagt även rätta till bakåt. Det var uppdraget från socialstyrelsen.

Även de tar upp en del av kritiken, vad den innebär:
• Det saknas handläggare i många ärenden
• Utredningar har påbörjats men inte avslutats
• Utredningsplaner saknas
• Vårdplaner saknas som i vårt ärende
• Genomförande planer saknas precis som i vårt ärende
• I vissa fall har tjänstemän beslutat i ärenden som inte får delegeras de har alltså beslutat i saker de inte får.
• Utredningar avslutas medan öppnas utan anledning dagen efter.
• Det finns handskrivet material och icke införda uppgifter.
• Det saknas saker i syskonakter som det gjorde i våra
• De är dessutom osorterade och i oordning och en del saker saknas i akterna. Precis som i våra.
• Det saknas dokumentation om saker som hänt eller inte hänt
• En del anmälningar har inte förhandsbedömts
• Samtycke saknas i vissa fall och beslut är inte undertecknade av de som skall skriva under som föräldrar och andra
• I vissa fall finns underskrifter på papper som inte visar vad de samtyckt till
m.m.
Men de skyller på att det var för många gamla erfarna som slutade att de hade för många nya oerfarna nyutbildade.

Då jag gick min utbildning fick jag höra att det var de nyutbildade som visste hur det skulle vara. Att de var rädda för att göra fel så därför dubbelkollade de allt. Det var de som var nyutbildade som hade alla lagar och förordningar i huvudet och visste alla nya regler. (även om det kunde vara svårt att komma ihåg dem) Men här skyller de på att de var nya inte hade jobbat så länge och det skulle vara orsaken.

Det tror jag inte på.

Barnen handläggare utbildades 1970 och hade t.o.m. gått kurs i hur man gör BBIC utredningar men inte hjälpte det. I sina ansökningshandlingar åberopar hon nästan 13 år som socionom även som förste socialsekreterare och enhetschef. Och ändå vet hon inte vad som gäller eller vilka lagar som skall följas? Ändå klarar hon inte av att göra en BBIC utredning eller vet vad den skall innehålla, trots en särskild kurs? Ändå klarar hon inte av att sätta barnens bästa i fokus eller att arbeta utifrån barnperspektivet och ändå hanterar hon oss kränkande som familjehem . Om man inte klarar sitt jobb efter utbildning och 13 års erfarenhet vad skall man skylla på då?
Det handlar inte om att handläggarna var nya utan de gjorde inte sitt jobb och människor har kommit inte bara i kläm utan människor och barn har utsatts för övergrepp som är både brottsliga och inhumana. Det är för mig oförsvarligt att de får vara kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar