Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 13 december 2010

Lucia igen

Idag är det Lucia. Vi som föräldrar var inbjudna att närvara på skolan men jag orkade inte. biosonen var ändå inte med i tåget. Jag klarade inte av att står där och se alla kompisar till barnen. Minnas hur det var när de var med. Blunda och tänka på hur de såg ut, hon som tärna med silver i håret och han som tomte med en lykta med ett batteri ljus i. Så fina och stolta när de stod där och sjöng med i julsångerna. I år är de med på lucia firande någon annan stans. Jag får inte se dem uppklädda och fina. Jag får inte höra dem sjunga. Känslan av förlust blir så stor och tung.

Fick ett mail. En som skrev: jag hittade Anita Lomanders hemsidan. Hon som är den nya ordföranden i socialnämnden. Hon bloggar och skriver på socialdemokraternas hemsida.
Jag tittade och där under bloggen har ett flertal skrivit inlägg till henne. Även i hennes gästbok är det mail till henne. Två sidor. 
Det ser ut som om hon slutat blogga och svarar gör hon heller inte längre utan det är ett standard svar till alla: Tack för dina synpunkter, jag har full förståelse för din upprördhet.
Socialtjänsten i Mark fått allvarlig kritik och vi tar kritiken på största allvar.
Vi har som svar på kritiken vidtagit en rad åtgärder.
Vid mitt första sammanträde som ordförande den 10 november beslutade nämnden på mitt initiativ att fallet med de uppmärksammade barnen skulle utredas förutsättnings löst av två oberoende handläggare med stor erfarenhet.
Utredningen ska visa om det beslut om att flytta barnen var rätt.
Jag har bara haft en enda tanke och önskan. Att dessa två barns uppväxt ska bli så bra som möjlig, precis som jag önskar alla barn

Det är inte så många så hon kunde av respekt för de som hör av sig åtminstone försöka svara men inte. Hon påstår också att det absolut inte har med prestige att göra. Ibland kan hon inte låta bli att försvara sig men för det mesta är det standardsvaret som kommer, gång på gång.
Hon har det hett om öronen vad det verkar.

Jag håller med och jag förstår inte att Anita fortfarande att hon inte vet. Inte ens om de gjort fel trots kritiken från socialstyrelsen den hade de knappast fått om de gjort rätt. Hon glömmer också att hon faktiskt hade rätt att gå in i ärendet i våras. Nämnden beslöt ju att två stycken skulle titta på det hela. Hon tittade alltså inte alls på det innan hon avgjorde att det var för svårt. Hon begärde inte ens ut pappren utan bestämde sig för att inte göra något alls på sex veckor. Varför tog hon på sig uppdraget om hon sedan valde att göra ingenting?
Så det är nog så … att hon faktiskt inte vet. Är det så hon brukar hantera sina förtroende uppdrag? Hon borde alltså veta vad det står och vad som fattas. Men det var för svårt, hon valde att inget göra.

Hon påstår att barnen har det bra. Hur vet hon det? Hon vet väl inte ens var de finns och bara för att det har det bra innebär inte att det är rätt. Bara för att barnen inte lever under missär utan är omskötta och får sina dagliga behov tillfredställda så har man ändå tagit ifrån dem allt de ser som sitt, hela deras sammanhang. Självklart så saknar de det som står dem nära. Det visar igen att de inte förstått vad det handlar om.

Det behöver inte vara bra bara för att man har det materiellt bra. Man kan ändå vara olycklig.

Barnen har fortfaraden tagits ifrån hela sitt sammanhang de som de ser som sin familj, sitt hem, sina vänner sina fritidsintressen, sin miljö och bara för att man har kläder, mat och tak över huvudet innebär det inte att det är bra eller att det är rätt. Det är fortfarande inte ”hemma” utan lever med människor de inte känner ordentligt eller har någon anknytning till.Hur kan hon försvara de?
Skulle gå in idag och titta men då var både gästboken och bloggen stängd.

Men det är inte hon Anita L som har den största makten. Det är inte hon som fattar besluten. Utan det är andra som har makten. Nämligen utskottets medlemmar. De med mest, störst makt inte ens är nämnda. Anita har inte mer insyn i ärendet än vad Owe E hade eftersom det är delegerat ner till utskottet. Det är utskottet och dess medlemmar som är ansvariga och alla sitter kvar. Det är bara Ann Hjertén som avgått men nästan alla de andra har i press uttalat att de backar Ann som tog beslutet på så felaktiga grunder. När Ann hoppade av stannade de andra och som ordförande blev det istället en kille som heter Patrik Larsson. http://www.mark.se/sv/Politik-och-forvaltning/Politik/Namnder/Socialnamnden/ Också han sosse. Det han som är ordförande nu i utskottet det är han som är ytterst ansvariga och medlemmarna i utskottet är de som är tar de beslut som fattas runt barnen just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar