Som jag
många gånger sagt så får jag varje gång jag träffar någon av er svaret att ett
tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn. Om det skall
vara sant skulle man iså fall utgå ifrån vad barnen ser som sitt.
Ärendet
denna veckan är i högsta grad aktuellt. Har fått kontakt med ett ärende där en
liten två åring och hennes bror skall utvisas tillsammans med sina föräldrar
trots att de inte bott med dem och det inte är dem de ser som sina föräldrar.
Trots att de inte klarar av sina barn.
Flickan
har bott i samma familjehem sedan hon var en vecka. Hon har även en lite äldre
bror som är från början pappan hade hand om men man var tvungen att placera
även honom. (Jag har bara kontakt med flickans familj).
Mamman
har varit apatisk och pappan klarar heller inte av barnen varför båda är
placerade. De har träffat sina föräldrar men eftersom de var så små då de
placerades så är det familjehemmen som de ser som sina föräldrar. Det är deras
hem de ser som sitt hem.
Föräldrarna
har begärt uppehållstillstånd och berättar hur pappan har torterats och hur
mamman utsatts för vapenhot men migrationsverket tycker inte att de kan bevisa
sina berättelser så nu kom beskedet de skall utvisas. Det innebär även att de
två små barnen också skall utvisas. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/maria-utvisas-med-familj-hon-inte-kanner
Migrationsverket
menar att man inte särar på barn och deras föräldrar men för den här flickan så
är det precis det man gör för för henne så är familjehemmet dem hon ser som
sina föräldrar.
Ni
säger att ett tydligt barnperspektiv skall råda. Var är barnperspektivet här?
Migrationsverket
har även tidigare sagt att familjehem är en tillfällig lösning. Den här flickan
har bott två år, Haddile har bott 2 år hur tillfälligt är det? Över 20 000 barn
bor och växer upp i familjehem det är inte tillfälligt alls. Men det visar
myndigheters syn på det vi gör. Det är inget värt, och vi skall bara utföra ett
jobb. Vi får inte lägga känslor i det och vi får inget kräva. En del har trots
att lagen säger annat vare sig kontrakt, vård eller genomförande plan. Man gör
som det passar och ingen verkar vilja säga ifrån.
Familjehemmet
är i chock och har ingen stans att vända sig. De har ingen makt att skydda
flickan
Föräldrarna
klarar inte av sina barn vilket innebär att de förmodligen hamnar på ett
barnhem i Armenien men de har ju redan hem här familjer som älskar dem och vill
ha dem som vill behålla dem.
Som jag
sagt hundra gånger och förmodligen kommer få upprepa åtskilliga gånger till var
är barnperspektivet? Hur kan ni acceptera att detta fortsätter? Vad gör ni åt
det? Vad tänker ni göra åt det? Eller är det såhär det skal vara i Sverige för
utsatta barn?
Det är
inte det enda ärendet. En flickan som bott här i fem år skall också ut trots
att hon har ryggmärgsbråck och inte kan få vård för det i hemlandet. http://www.metro.se/nyheter/svart-sjuka-jasmin-4-ska-utvisas-som-att-skicka-henne-i-doden/EVHncm!AKFwxcnPX7Euo/ Det som stör mig mest är att lagen just ändrats så hade
anmälan lämnats in efter 1 juli så hade hon förmodligen fått stanna eftersom
lagen ändras då.
Då
lagar krockar blir det en tolkningsfråga. Och de krockar i allt för många fall.
Föräldra perspektivet väger tyngst trots att det står att barnperspektivet
skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn. Man kan ju inte ta barn ifrån
sina föräldrar även om de gör fel. Man kan inte hindra dem att träffa sina barn
trots att de utsatt dem för övergrepp. Trots att de uppenbart mår dåligt av att
träffa dem. Man kan inte göra vårdnads överflyttning för då förlorar dessa
föräldrar fortsatt sin rätt att ”förstöra för sina barn. Hur är det med alla
barn som utvisas utan föräldrar eller med dysfunktionella föräldrar?
Barnperspektivet
skall väga tyngst men så är det sällan. I de allra flesta fall är det barnens
rätt till trygghet som väger lättast. Både vad gäller utredningar,
domstolsförhandlingar, migrationsverkets bedömningar eller annat. Vad gäller
barnkonventionen kontra, våra lagar då är det barnens väl och ve som får styrka
på foten. Hur länge skall vi tillåta att svenska myndigheter behandlar barn så
här? Måste inte svenska myndigheter följa svensk lag? En rak fråga som jag vill
ha ett rakt svar på. Det borde inte vara så svårt. Så vad gör du som ansvarig i
de här frågorna? Vad gör du för att förändra eller tycker du att det är så här
det skall vara? Det är inte enskilda ärenden, så vad gör du? Ert parti?
Snälla
ni så här kan vi väl inte ha det, eller?
Mvh Eva
fostermamman i Markärendet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar