Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 19 maj 2014

Det var bättre förr.

Jag har aldrig varit socialdemokrat men jag måste erkänna att jag funderar på att bli det och hålla med om att det var vissa saker som var bättre förr.
http://stockholm.etc.se/inrikes/socialarbetare-gar-pa-knana
I en artikel talar socionomer om hur det var innan alliansen kom till makten.
När de rödgröna partierna styrde Stockholm satsade de lika mycket extra på socialpolitik på en mandatperiod som borgarna har satsat på två. Det märks i socialarbetarnas vardag. "Numera ska vi bara hålla budget."
Under Alliansstyret har totalt 183,5 miljoner kronor försvunnit i ”effektiviseringar” i form av att till exempel tjänster inte har tillsatts efter att någon slutat. Två mandatperioder har krävts för att Alliansen ska komma ikapp de rödgröna i satsningar, visar rapporten som V har tagit fram.
– Det är tydligt att borgarna prioriterar att sänka skatten framför att satsa på dem som lever på marginalen, säger Karin Rågsjö (V).
– Budgeten räknas aldrig upp med prisökningar eller löneökningar, därför blir det alltid besparingar, säger Ann-Marie Strömberg.
De beskriver en vardag där socialsekreterare kan ha hand om uppemot 100 hushåll på samma gång. Där socialsekreterarna själva ska ta ansvar för att budgeten hålls i balans när de bestämmer vem som ska få pengar.
– En stor del av arbetsdagen går åt till administration och att besvara kvalitetsindex. Det gör att vi har mindre tid till att träffa klienter, säger MärtaLisa Tillema.
Samtidigt är personalomsättningen hög och en undersökning visar att cirka 75 procent av socialarbetarna inom Stockholms stad vill lämna socialtjänsten. Socialarbetarna är frustrerade och en del tar ut sin ilska på klienterna.
– Samtidigt är det så att 60 till 80 procent av dem som i dag har försörjningsstöd skulle ha haft rätt till a-kassa eller sjukpenning i det gamla systemet, säger Ann-Marie Strömberg '
 
Hur kan någon ens tro att det skulle kunna fungera, vara rättsäkert eller bra?

Och så ännu en kommun som får grav kritik. Det är Spånga - Tensta
http://www.direktpress.se/norra_sidan/Nyheter/Allvarlig-kritik-mot-socialtjansten/
Färre än hälften av alla utredningar om utsatta barn som socialtjänsten i Spånga-Tensta gör avslutas i tid, det visar en granskning av den sociala barn- och ungdomsvården som Socialförvaltningen gjort.
När socialtjänsten får in en anmälan om att ett barn far illa gör man en förhandsbedömning för att undersöka om ärendet behöver utredas. En förhandsbedömning får enligt lag bara ta 14 dagar men i Spånga-Tensta blev bara 41 procent av förhandsbedömningarna klara inom den tiden.
Enligt Ann-Mari Strömberg beror de långa utredningstiderna på oerfaren personal och hög personalomsättning.
– Är man ny så tar många saker mycket längre tid. Det är också hög personalomsättning, det finns enheter där den som jobbat längst bara jobbat ett par år, säger hon
 
Ändå tror man :
– Jag tror att det här handlar om arbetsmetoder och att man måste få ordentlig handledning och introduktion i sitt arbete. I Spånga-Tensta har vi jättemycket resurser och en jättestor öppenvårdsenhet med allt från familjerådgivning till program för kriminella, säger hon.
 
Då borde det ju inte vara något problem. Om det beror på resurser och man säger att man har dem??? eller ??   
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)