Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 14 maj 2014

Explosiva barn

Hittade en bra artikel om explosiva barn. barn som sätter sig på tvären, vägrar göra dem man ber dem om, som exploderar
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/arga-barn-gor-sa-gott-de-kan_8044280.svd
Enligt forskaren Ross Greene beror det på att det explosiva barnet inte kan annat. Därför är lösningen att förebygga och samarbeta. – Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för barnet, men ingen skulle komma på idén att tvinga ett fysiskt handikappat barn att gå utan kryckor.
–Föreställningen att de här barnen väljer att vara trotsiga är djupt rotad – trots att det numera finns mycket forskning som visar att så inte är fallet, säger han.
Så vad handlar det då om? Varför uppstår en härdsmälta när köttgrytan plötsligt bytts mot fiskgratäng? Och varför är Olle oemottaglig för såväl rationella argument som bestämda tillsägelser? Ross Greene svar är kort och bestämt: Bristande tankeförmåga.
–På samma sätt som vissa barn kan vara försenade i läsutvecklingen, har andra inte utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardagssituationer. När kraven blir för höga kan de inte tänka klart och hitta konstruktiva lösningar på problem. Inte heller klarar de av att hantera den frustration som situationen framkallar, säger Ross Greene. 

Det finns flera möjliga förklaringar till dessa vredesutbrott, men Ross Greene är inte intresserad av att ställa diagnoser. I stället inriktar han sig på att utveckla de förmågor som barnen saknar, nämligen flexibilitet och frustrationstolerans. För att lyckas med detta krävs andra metoder än dem vi föräldrar reflexmässigt använder oss av.
–Många försöker vara tydliga auktoriteter och ”visa vem som bestämmer”, men sådana skarpa tillsägelser triggar snarare fram utbrott. Att försöka motivera de explosiva barnen att uppföra sig väl genom bestraffning eller belöning, har inte heller någon större effekt. Deras beteenden beror ju inte på bristande motivation, utan på en oförmåga.
Ross Greenes råd är istället att försöka identifiera vanliga problemsituationer så att dessa kan undvikas eller frustrationen avstyras innan härdsmältan är ett faktum. Om matteläxan alltid slutar med att böckerna slängs i väggen, kanske mängden läxor faktiskt måste minskas under en period.

–Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för barnet, men ingen skulle komma på idén att tvinga ett fysiskt handikappat barn att gå utan kryckor. Genom att undvika vissa saker som ofta framkallar utbrott skapar man ett större lugn kring barnet som då kan lägga sin energi på att försöka utveckla sina bristande förmågor, säger Ross Greene.
 
Sedan kommer förslag på tre lösningar:


1.Empati: Den vuxna tar reda på vad som gör barnet frustrerat genom att iaktta och ställa frågor. ”Du ser inte glad ut – hur är det?” Med lite träning kan barnet ofta sätta ord på sin upplevelse: ”Jag är arg för att jag inte får äta köttgryta som du lovat.”

2. Definiera problemet: Den vuxna ger sin syn på saken. ”Men jag hann inte handla de ingredienser som behövs för att kunna göra köttgrytan.”


3.Bjud in till lösning: Barnet och den vuxna försöker hitta en lösning som tar hänsyn till bådas önskemål: ”Om du äter lite fiskgratäng i dag, så lovar jag att laga köttgryta i morgon.” 


Tänk om det vore så enkelt men all hjälp är bra och det kan vara  bra att testa för det som har explosiva barn. Det finns mer i artikeln.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar