Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 13 september 2013

Skillsmässa med barn i fokus.

I en tidning hittade jag en intressant artikel. Det handlade om att gå skilda vägar med barnen i fokus.
I Skövde erbjuds föräldrar som skall skiljas att gå på kurs för att lära sig hur man kan göra det på bästa sättet för barnen.
Har bett att den skall läggas ut på nätet men ansvarig jobbade inte idag så jag får väl återkomma med den om det kommer ut.
Råden var i allfall bra.
Man skall tänka på att de vuxna ofta vetat en tid och har börjat bearbetningen men för barn blir det ofta en överraskning. Även om de förstått att det inte är bra.
Man skall lägga ner maktkampen och sätta barnen i fokus, tänka på att det blir barnen som drabbas. De talar om barns rättighet till båda föräldrarna, barns utvecklingsfaser  och hur förändringar kan upplevas av dem. Att vuxna måste tillåta barn att tala om den andre partens familj och släkt och att det är viktigt att de får fortsätta att träffa dem. Att det är viktigt att tala med barnet och lyssna in vad de vill och försöka förklara utifrån från deras ålder och mognad. Att visa att de vuxna är överens även om de inte kan leva i hop. Att det kan vara viktigt att vänta om en tredje person kommit in i bilden. För barnet kanske det är helt nytt att föräldrarna skall skiljas och så kommer en ny in som skall ta utrymme innan barnet ens hunnit vänja sig vid tanken eller kommit över chocken.
Att inte tala illa om den andre inför barnet för då talar man ju illa om barnet också eftersom de är en del av. Sedan skapar det problem för barnet som så gärna vill vara lojalt mot båda.
Att inte använda barn som skickebud utan att visa att man kan samarbeta så pass att man som vuxna pratar om saker som hämtning, lämning m.m. Det skall inte barnen behöva ta.
Barnet kan se att den vuxne är ledsen men skall inte behöva ta ansvaret att trösta, reda ut eller fylla tomrummet efter den andre parten. 
Hoppas som sagt att de lägger ut den. Sådana kurser skulle de behöva ha i varenda kommun.


Fick en länk till en artikel om en åtta åring i Yemen som giftes bort. Hon dog på sin bröllopsnatt av det sexuella trauma hon utsattes för, av skadorna hennes man orsakat henne under hennes första sexakt.Hon var åtta.  Hur kan man??? Vad är det för man som inte begriper bättre än att utsätta en värnlös flicka på det viset. Vad hade han för utbyte av det? Världen är grym. vissa människor är grymma.
http://www.albawaba.com/editorchoice/yemen-child-marriage-human-rights-519066

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar