Hittade en artikel eller ett inlägg av en lärare /författare.
http://www.magasinetparagraf.se/kronikor/forstor-inte-vara-ungar
Som förälder är det min uppgift att alltid älska och stötta mitt barn, oavsett vad. Det är också min uppgift att se till att det blir folk av min unge. Hon ska överleva där ute och kunna ta hand om sig själv, den dag hon tvingas stå på egna ben.
En del föräldrar tycks dock förväxla detta att alltid älska och stötta med att stå bakom sina ättelägg till varje pris och i varje situation. Föräldrarna försvarar vilka handlingar som helst och vägrar se fel hos sina egna barn; det finns alltid någon annan att skylla på, alltid någon annan som har gjort fel, som kan ta ansvar och bättra sig.
Mina lärarkollegor, som jobbat inom skolan i tjugo år eller längre, beskriver fenomenet så väl: Tidigare handlade utvecklingssamtal om att lärare tillsammans med föräldrar försökte förmå eleven att ta ansvar för sitt lärande. Idag handlar många utvecklingssamtal i stället om att elever tillsammans med föräldrar försöker förmå läraren och skolan att ta ansvar för att eleven lär sig. Missförstå mig rätt: Föräldrar ska självfallet ställa krav på både skola och lärare. Men innan man gör det kanske man ska börja med att ställa krav på sitt barn.
Frågan är vad som händer med dessa barn när de tar steget ut i vuxenlivet? Hur klarar du dig i verkligheten om du alltid fått dina önskningar uppfyllda, om du lurats att tro att dina egna behov är viktigare än alla andras, att du själv utgör centrum i tillvaron och att ingenting någonsin är ditt eget fel? Jag är rädd att vi förstör våra ungar. Av god vilja och kärlek.
Han avslutar med orden
Är det verkligen så här vi vill ha det? Av kärlek och god vilja ger vi våra barn ganska värdelösa förutsättningar att överleva i den framtid de så småningom måste kliva ut i på egna ben. Vare sig vi föräldrar vill det eller ej.
Det är sannerligen inget lätt jobb att göra folk av sina barn. Men det finns några småsaker som jag vill att min dotter tar med sig in i framtiden. Jag tänkte avsluta med dem:
- Jag kommer alltid att älska dig över allt annat, även om jag inte alltid tar ditt parti.
- Lär dig att ha tråkigt. Livet är ingen underhållningsfabrik.
- Ställ krav på dig själv innan du ställer krav på andra.
- Var alltid snäll. Det kan aldrig finnas för många snälla människor i världen.
Det står mer så gå gärna in och läs hela. Jag kan bara hålla med. Ingen tjänar på att man sopar mattan framför och bakom och lär barnen att inte ta ansvar vare sig för det de gör eller gjort.
Har just haft en boende här hemma som var 18 men inte kunde laga mat, inte ens sätta på spisen., inte starta tvättmaskinen, inte hänga eller vika tvätt. Inte hade koll på vart maten kommer ifrån eller hur dem blir till. Som var vegetarian och önskade att alla slutade köpa det bönderna producerar så att de fick klappa igen. Vi är bönder tack för den.... men hur skall man få fram vegetabilierna som vegetarianerna äter?
Man behöver kväve alltså skit. Jo man kunde låta vilda djur komma och skita. skall de göra det på beställning? Handla om dålig koll på livet.
Ingen trasig unge var det utan en utbytestudent. Alltså ett barn som växt upp under ornade omständigheter som har det lite bättre än de flesta annars har man inte råd att åka som hen gjort.
Ett barn som växt upp utan att få lära sig det man behöver för att sedan klara sig. Ett s.k. curling barn precis det han talar om. Vi har haft djupa diskussioner om hur hon skall klara sig och vad och hur hon behöver lära sig.
Det är bara att konstatera att man kan förstöra för sina barn på mer än ett sätt och ibland i bästa välmening bara för att man inte tänker på konsekvenserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar