Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 10 september 2013

Det lönar sig...

Ja tänk...
Nu har de äntligen konstaterat att det blir dyrt att låta bli att satsa på barn på glid. Att det blir dyrare att vänta med insatser för
http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.2329179-dyrt-att-inte-satsa-pa-barnen
Vad kostar det att låta bli att investera i våra barn? Nationalekonomen Ingvar Nilsson har vänt på begreppen och räknat ut vad prislappen blir om människor hamnar i utanförskap.
– Kasta in pengarna tidigt i en människas liv istället för sent, var hans budskap till Skaraborgs förvaltningschefer och politiker
Nationalekonomen Ingvar Nilsson jobbade i motvind med sin forskning i 25 år. För fem år lyftes hans idéer av Stiftelsen Idéer för livet och nu vill 75 kommuner anamma hans modell.
Nationalekonomen Ingvar Nilsson jobbade i motvind med sin forskning i 25 år. För fem år lyftes hans idéer av Stiftelsen Idéer för livet och nu vill 75 kommuner anamma hans modell.

Siffrorna han och kollegan Anders Wadeskog har kommit fram till är hisnande. Bara under tonårstiden kan en enda person som hamnat i kriminalitet innebära kostnader på fem miljoner kronor. Summan har man fått fram genom att utgå från en verklig person och synat varje enskild kostnad personen inneburit under sitt liv inom exempelvis socialtjänst, rättsväsende, sjukvård och kriminalvård

Det kostar inte bara i lidande när ungdomar hamnar i utanförskap. Det blir även fruktansvärt dyrt. En prislapp på kostnaden kan bli det redskap kommunerna behöver för att våga satsa på tidiga och målinriktade insatser.
 
Inte på grund av de ekonomiska aspektrna säger de men det är trots att allt vad som fick dem att vakna. Det som fått dem att reagera och agera. Men jag klagar inte bättre det än ingen reaktion alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar