Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 11 september 2013

Ärenden

Det fortsätter att komma in nya ärenden. En femåring som bott i samma hem sedan nyfödd får fosterföräldrarna veta att han skall hem.- De berordras in på institution med mamman för att ordna upp anknytningen. för att om de lyckas förlora honom. vilken tortyr. Det lyckas inte särskilt bra. Han har anknytningen hos dem och accepterar bara bio mamman då de är i närheten. så de plockas bort.
De skall få fortsätta att träffa honom på helgerna.
Pojken rasar ihop. personalen tvingas ringa hem till dem på veckorna för att han gråter. han skuldbelägger sig och talar om att han skall vara snäll bara de hämtar honom. han kan inte förstå att de kan lämna honom där. Likadant på helgerna. han klänger tag i dem vägrar släppa och tigger och ber dem att ta hem honom hem. Innan förra helgen fick de veta att det var sista gången de skulle träffa honom. Mamman skulle nu hem. Redan innanhon flyttat hem har hon begärt avlastning. Men hon vägrar att ta familjen han ser som sin.
Varför är inte personalen rakryggad nog och säger ifrån? De borde säga att inskolning skall få ta tid. Familjehemmet borde få finnas kvar och skall hon ha stöd är det dem eller ingen. Att man hanterar det som då föräldrar skills att barnet får vara hemma hos båda. För pojkens skull.
Sedan har de insyn i familjen och vet att hon inte ändrat sig så mycket som det påstås.
Vilken fasa att lämna över ett barn då. Jag känner så väl igen det.

Ett annat ärenden. också ett litet barn. Placerades då han var 1 1/2. Då han var tre talar han om att mamma slagit honom och borde säga förlåt. Trots att han är så liten minns han och kan sätta ord på. Nu plötsligt skall han hem. till samma mamma som påstås ha ändrat sig. Tror han var fem nu. hur kan man göra så mot barn?

Ännu ett en pojke har bott i samma familj sedan födseln. de har bett att få bli utredda och godkända som familjehem men fått till svar att då måste ju soc betala så de har helt enkelt låtit bli. De har inte utretts och inte godkänts men soc. vet att han bott där. de vill inte vårdnadsöverflytta för de är ju inte godkändaDet i sig är ett brott. Soc. har ansvaret och borde sett till att de utretts eller att barnet flyttats direkt. men nu har han bott där tror det var 4 år. Nu har mamman vad jag hört fått ett barn till som hon vill skall till samma familj. Hon talar om att om hon får hem barnen skall hon ställa sig med dem framför tåget eller lägga en kudde framför ansiktet på dem. Ändå flyttar soc hem även det andra barnet till henne. Anne bloggar om det http://anneskaner.wordpress.com/2013/09/11/fagersta-socialforvaltning-har-lyckats-igen-att-gora-fel/ hon citerar hadnläggaren som sa till advokaten:
”Det gör inget om man rycker upp barn, de har så många föräldrar, mammor och pappor över allt så det gör inget de har ändå inga kännslor när dom är små och kan anpassa sig fort till nya miljöer, och i dagens läge så rycks barn upp så mycket så det gör inget”.
 
Hur kan sånna mäniskor få jobba med barn? Personer med den inställningen är ju farliga.

Jag blir arg ledsen trött, jag kan inget göra utom att lyssna men det tar på krafterna att känna sig maktlös och gör allt jag kan för att påverka. Men inget händer det känns som om ingen med makt bryr sig eller reagerar. funderar på att skicka ett ärende i veckan till Maria Larsson Har över 80 det blir varje vecka i över ett år.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)