Dom tog "våra" barn: Mer diagnoser och granskning av FN

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 8 september 2013

Mer diagnoser och granskning av FN

Hittade en gammal radio sänding från kaliber http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4159050

Unga med neuropsykiatriska funktionshinder ska inte tvångsvårdas om deras beteende beror på diagnosen. Men hur efterlevs den nya rättspraxisen?

I Kaliber idag ska vi berätta om några dokument som helt vänt upp och ner på tvångsvårdssystemet – utan att någon tycks ha märkt det.

De konstaterar att

Av 339 tvångsplacerade ungdomar har 117 neuropsykiatriska diganoser. Mer än var tredje ungdom som hamnat på institutionerna har sådana diagnoser som tas upp i domarna från Regeringsrätten.

Det skulle vara väldigt intressant att se de siffrorna från 2012 eller 2013.
Det var 2010 men jag slår vad om att det är likadant idag om de skulle granska.
http://www.sydsvenskan.se/lund/dottern-sattes-i-isolering/

På eftermiddagen den 24 januari i år hämtas flickan från skolan av flera poliser och en socialsekreterare. Hon är då tolv år gammal och ska till ungdomshem i Göteborg, 278 kilometer från hembyn. Beslutet om omedelbart omhändertagande enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är formellt fattat av Lunds socialnämnd, efter förslag från en socialsekreterare.

– Jag satt i personalrummet på skolan. Jag hade inte gjort något dumt. Polisen kom och sa att vi skulle till Göteborg. De satte på mig handbojor och drog ut mig. Jag försökte komma loss, berättar flickan.

Mamma och pappa är där. De har fått besked från socialförvaltningen om att de ska komma till skolan och ta med kläder till flcikan. Mamman tror att hon ska följa med.

Föräldrarna har ingen aning om vilken typ av placering som väntar deras dotter. De hade ringt en socialsekreterare sent kvällen innan och ropat på hjälp på telefonsvararen. De senaste fyra månaderna har varit fyllda av läkarbesök, skolmöten, samtal med en frustrerad och ledsen flicka och hämtningar av polis.

Hon hade inget gjort utan enda anledningen var att hon har autism och ibland självskade beteende. Familjen hade bett om hjälp men inte den sortens. Familjen överklagade och

Beslutet från Förvaltningsrätten är tydligt och vilar på ett Regeringsrättsprejudikat från 2010. Personer med funktionshinder ska inte LVU-vårdas om deras beteende i huvudsak är att betrakta som symtom på den psykiska funktionsnedsättningen. Förvaltningsrätten slår fast att flickans beteende är just det och skriver: ”därmed inte sådant socialt beteende som avses i LVU”. Rätten påpekar också att föreståndarna på Björkbacken tycker att flickan ska ha möjlighet till kontakt med andra flickor i samma ålder och att ägna sig åt fritidsaktiviteter.

De säger att de aldrig mer kommer att begära hjälp av socialen. Jag förstår dem.
Och varför gör man så här? jo därför att lagen inte är kopplad till några konsekvenser. Det händer inget då myndigheter bryter lagen.

Det händer fortfarande trots att lagen säger att det inte skall inte får vara så. Som sagt det skulle vara kul att se färskare siffror. Men jag tvivlar på att någon annan än ett granskande program skulle vara intresserad. Men det finns de som kämpar även här, för dessa barn.
http://www.likaunika.org/Lika-Unikas-nyheter.html?news=22136

Den 8 till 9 september finns Lika Unika på plats i Geneve och möter där FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som sammanträder. I april 2014 kommer Sveriges officiella granskning att äga rum. Nu får kommitténs ledamöter goda råd om vad man särskilt bör uppmärksamma.

FN skall alltså granska hur det ser ut.

Sverige granskas av FN - Hur sköter man sin politik för personer med funktionsnedsättning?

Tänk om de ville göra det på fler områden vad gäller barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....