Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 2 september 2013

Nutella på mackan

Vi vill så gärna tro att alla föräldrar är lämpliga men så är det inte. http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/Mitt-barn-ska-ha-coca-cola-till-lunch/
Här kommer lite berättelser om händelser på dagis där föräldrar tror, reagerar eller kräver olika saker.
som tur är innebär det inte att föräldrarna är så dåliga att de fråntas sina barn men det kan vara tecken på att fler saker inte är vad de borde.
Okunskap är väl oftast den största orsaken.

I helgen fick jag återigen ett nytt ärende. En pojke som bott i sitt familjehem i snart 4 år. Han vara bara några månader då han kom. Nu bestäms att han skall hem. Familjehemmet tvingas på utrednings hem tillsammans med mamman med order att hjälpa henne med anknytningen, för att om de lyckas förlora pojken.
Det funkar inte, han har ju redan sin anknytning. Han vänder sig til fosterföräldrarna och är bara trygg med bio mamman då de är i närheten så efter någon vecka plockas de bort och han får bara träffa dem på helgerna. Han gråter och längtar så efter dem att hemmet tvingas att ringa upp familjehemmet flera gånger för att pojken skall få prata med dem. Han gråter och frågar varför de inte hämtar honom, varför han inte får komma hem, lovar att vara snäll. Frågar om de inte älskar honom längre och talar om att han älskar dem. De kan inget göra. Ändå hävdar utrednings hemmet att det går så bra och han skall hem till mamma. Nu innan helgen fick de veta att det var sista umgänget sedan får de inte träffa honom något mer.
Mamman har dessutom flyttat så ärendet skall över till en annan kommun. Innan ärendet flyttas över har hon redan begärt avlastning eftesom hon anser att hon inte klarar av honom heltid, men hon vägrar att ta familjehem han växt upp hos. Dem han känner och älskar.
Istället skall nya in.
Barnperspektivet lyser återigen med sin frånvaro och det där att barnens bästa skall väga tyngst finns inte på kartan utan det är hennes vilja som väger tyngst.
Hade det varit lite ruter i soc och man hade haft ett tydligt barnpersektiv skulle de krävt att familjehem skulle funnits kvar. Sagt att om du skall ha avlasting så är det den familjen eller ingen för hans skull men så är det inte.
Till saken hör att det finns personer i omgivningen med insyn i familjen, biomammans alltså och hon är fortfarnade inte lämplig, har fortfarnade inte ändrat så mycket som hon påstår och visar upp under de tillfällen hon får besök. Ännu en liten stackare man skall förstöra utan att kunna göra något.

1 kommentar:

  1. Åh fy fan, jag vill bara gråta... Att detta händer i Sverige idag. Vad är det för barbarer vi har satta med beslutsrätt om våra barn?

    Samtidigt är jag rädd att detta skulle kunna hända även oss. "Vår flicka har sin anknytning bara till oss och det har föräldrarna börjat avsky oss för... Och de stackars barnen som inget annat vet.

    SvaraRadera