Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 30 september 2013

Ännu ett barn som far illa

Att det inte tar slut
http://www.nsk.se/article/20130905/HASSLEHOLM/130909650/-/misshandlad-pojke--flyttas-tillbaka-hem
Sedan tre år tillbaka har den lille pojken bott i fosterhem i Hässleholms kommun.
Han var i mycket dåligt skick när han kom dit. I anmälan berättas om vätskande eksem, rinnande ögon och diarré. Den orolige pojken kastade i sig maten och försökte även gömma mat och äta senare.
När han ett år senare började på förskola var han lugn och harmonisk, men efter varje umgänge med sin biologiska mor blev han orolig. Eksemen blommade upp och han vaknade på nätterna, skrek och grät. Vid ett tillfälle fick han föras i ambulans till sjukhus efter att ha kräkt och tuppat av.
Läkare kunde inte hitta någon kroppslig orsak, varför det antogs att besvären berodde på posttraumatisk stress orsakad av tidigare upplevelser.
Trots dokumenterad misshandel och pojkens starka negativa reaktioner efter umgänge med modern har socialtjänsten i Kristianstad nu bestämt att pojken ska flytta tillbaka till sin biologiska mamma.
Beslutet meddelades fosterfamiljen endast tre veckor före flytten av pojken.
Sjukvårdspersonal i Hässleholm, en sjuksköterska inom barnhälsovården samt en barnläkare, är mycket kritiska till beslutet.

Sjuksköterskan skriver
Jag är MYCKET orolig för XX (pojkens namn) hälsa och utveckling. Hur är det möjligt ur barnperspektiv att planera för en hemflytt, så snabbt och under rådande omständigheter?!”

Enligt anmälan som nu gjorts till Inspektionen för vård och omsorg skriver vårdpersonalen att de anser att socialtjänsten i Kristianstad kommun inte har beaktat barnets bästa, och inte verkar för att pojken växer upp under trygga och goda förhållanden. De anser heller inte att socialtjänsten tillräckligt noga har följt vården av pojken i familjehemmet. ”Vi ser med bestörtning på den plan som är uppgjord för hemflytten.”

En krönika utifrån artikeln om barn och deras rättigheter http://www.nsk.se/article/20130927/OPINION/130929367/1145/-/barnets-basta-och-ingen-annans-
Saxar lite men gå gärna in och läs hela.
Han kom till värl­den men hade otu­ren att till­hö­ra de barn som inte föds in i en fa­milj med kär­lek och trygg­het. För­äld­rar­na hade sä­kert i grun­den en för­hopp­ning och en dröm att ta emot ho­nom med öp­pen famn för att bana vä­gen för ett bra och lyck­ligt liv. Men även de bäs­ta dröm­mar slås ibland i spill­ror där­för att även för­äld­rar är män­ni­skor och män­ni­skor är oli­ka. En del män­ni­skor väl­jer den de­struk­ti­va vä­gen och där­med stäl­ler de inte upp på vär­der­ing­en om bar­nets bäs­ta, inte ens sitt eget barns bäs­ta.
Han hade otu­ren att kom­ma till värl­den i fel fa­milj, men som tur i otu­ren föd­des han trots allt i Sverige. Sverige, ett land utan krig och kaos, ett land där om­sorg och so­ci­al trygg­het va­rit im­ple­men­te­rat i sam­hälls­funk­tio­ner­na se­dan lång tid till­ba­ka. Ge­nom år av er­fa­ren­het, även av be­gång­na miss­ta, bor­de chan­ser­na för att han ska få ett bra liv trots allt vara rik­tigt bra.

Men re­dan som barn ska han få lära sig att värl­den är mer kom­pli­ce­rad än så. Vux­na mö­ter ho­nom med vän­li­ga ögon och sä­ger att allt ska bli bra. De sä­ger ock­så att de vill hans bäs­ta. Så sä­ger de, men up­pen­bar­li­gen lä­ser det av ho­nom väl­digt oli­ka. Det mes­ta ty­der på, i hans fall, att hans liv skul­le vara bätt­re om han fick en chans att fin­na stöd i en fos­ter­fa­milj. Men lik­väl finns det de som vill sän­da ho­nom till­ba­ka till hans bio­lo­gis­ka hem. Han får mag­knip av bara tan­ken, men sä­ger in­get. Trots allt lig­ger det i bar­nets na­tur att all­tid sät­ta sina bio­lo­gis­ka för­äld­rar främst, inte minst mam­ma. Han äls­kar hen­ne och vill inte göra hen­ne led­sen. Där­för sä­ger han inte vad han egent­li­gen vill.

Han är ett barn och barn lik­som vux­na är ock­så kom­pli­ce­ra­de va­rel­ser som det kan vara svårt att läsa av och för­stå. Det vi­lar där­för ett tungt an­svar på de som har av­gö­ran­det i sina hän­der för vil­ken fram­tid de ger bar­nen som ham­nar fram­för de­ras ögon. Men ett som de all­tid mås­te lära sig att sät­ta främst är bar­nets bäs­ta och det är ty­värr inte all­tid le­gi­timt med att leva med sina bio­lo­gis­ka för­äld­rar.
 
Som dom orden stämmer men varför gör man så här? När skall det sluta?  När skall de styrande säga ifrån?

Innan helgen utvisades en barnfamilj som bott här i 17 år.
radio inslag och i tidningen
Barnen 4 stycken fick inte säga adjö till sina kompisar. http://nlt.se/startsidan/vara/1.2369219-skolbankarna-star-tomma-bland-klasskamraterna De fick inte ens packa och ta med sina tillhörigheter. http://nlt.se/startsidan/vara/1.2370179-fp-utvisningen-ar-inhuman-och-oacceptabel- Denna veckan kommer en ändring i lagen som hade medfört att de förmodligen hade fått stanna men bara några dagar innan tas de med polis och förs ut ur landet. ut ifrån Sverige som är sådana föregångare som är har ett så fint bra barnperspektiv. NEJ barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret inget mer. I verkligheten fungerar det inte.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Familjehemsbloggen1 oktober 2013 kl. 10:06

    Åh fy fan, hur kan detta bara fortsätta och fortsätta? Vad är det för barbarer som jobbar på soc på vissa ställen??? Stackars lilla barn... vill bara spy...

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)