Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 4 augusti 2011

Trött

Fick lite länkar skickade till mig. Ett par bloggar en ny som samlar artiklar runt hur barn far illa eller utsätts http://barnkamp.se/
http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/02/det-beh-vs-nationella-riktlinjer-f-r-omh-ndertagande-av-barn
Anna Skåner ordförande för samhällets styvbarn, alltså själv drabbade tar en tur till i debatten och undrar varför inte familjehemmen och socialtjänsten bemöter kritiken. Det har jag också undrat. Varför går inte familjehems organisationerna ut och talar om var de står eller backar det som kommer fram. Jag försöker ju ändra ”vår” situation men därifrån är det tyst.

Hon skriver även om Rebellrobban http://anneskaner.wordpress.com/2011/08/03/farsta-stadsdelsforvaltning-forhalar-rebellrobbans-arenden/
han bor vist i Farsta och hon jämför förvaltningarna där och i Mark när det gäller att hantera ärenden.

Artikeln som kom på newsmill häromdagen ligger även på nyhetsverket. http://www.nyhetsverket.se/nyhet/17851/Maria-Larsson-måste-dra-lärdom-av-Marks-fallet

Det är konstigt att trots att det är sol, varmt och de flesta har semestern så är jag som tröttast. Jag har ingen energi och livslusten finns där liksom inte. I går kväll fastnade jag framför en film och resten av familjen gick och lade sig. När den var slut gick luften liksom ur mig. Jag satt där ensam i mörkret och grät. Grät över att det inte tar slut, över att det tar så lång tid, grät över allt vi förlorat och vad vi missar.
När jag lagt mig och precis somnat vaknade jag med ett ryck. Jag hörde sonen i panik ropa : "Mamma, Mamma". Jag sprang in till honom och han satt i sängen. Han var knappt vaken men var kallsvettig och hade drömt.
Det påverkar så mycket i saker man inte kan se. Han räknar ner tills vi skall träffa dem igen och gör saker till dem som små presenter och sa häromdagen att det inte är så länge denhär gången innan det blir roligt igen. Visst har han kul med sina kompisar men han saknar och längtar efter dem han växt upp med, som han ser som sina syskon.
Jag satt på knä vid sängen och smekte hans huvud, men det tog tid innan han somnade om. Jag var trött och lade mitt huvud intill hans på kudden. Satt där och hörde hans andetag och där vaknade jag efter en stund med värkande knän och rygg.
Idag är jag trött och sliten. När skall det ta slut? När skall vi få börja leva som vanligt igen? Så vanligt det nu skulle kunna bli efter det trauma vi utsatts för.

1 kommentar:

  1. Känner så otroligt med er :( Styrkekramar ♥

    SvaraRadera