Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 18 februari 2011

Överallt barn som far illa

Barn fortsäter att hanteras illa.
I veckan i HN http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.1121498-hanteringen-av-16-aring-i-familjehem-far-kritik var det en 16-åring som inte hanterats som hon skulle. Även där är det ett familjhem som anmält och socialstyrelsen ger kritik. Det är i Falkenberg.

Sedan hittade jag en undersökning till.
Förra året fick 2000 anställda inom SIS (Det är alltså anställda på ex. behandlingshem) möjligheten att svara på en enkät runt sin arbetssituation. Så även på hemmet i Öxnavalla. http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1122016-missnoje-med-arbetsmiljon-pa-behandlingshemmen
Det var ett stort missnöje.

”Var tredje anställd känner att jobbet har negativa effekter på arbetsglädjen, hälsan och privatlivet. Mer än hälften upplever att de inte kan ge tillräckligt bra vård och ungefär lika många funderar på att sluta inom det närmsta året”.
Hur blir det för de barn och ungdomar som de arbetar med? Håller helt och fullt med den universitetslektor jag talade med för ett bra tag sedan när jag undrade varför ingen forskar i hur det verkligen ser ut. Han sa: ”det skulle jag inte få anslag till för dt är det ingen som vill veta”.
Jag frågade:” är det verkligen så illa”? Han svarade: ”det är värre”.

I Borås tidning igår http://www.bt.se/nyheter/barnmisshandel-utreds-for-langsamt(2283411).gm
– berättar de om polisutredningar runt barnmisshandel tar för lång tid. Det är förödande för de barn och ungdomar som är drabbade.

I expressen igår var det tre artiklar runt barn som mådde dåligt eller hade farit illa.
I en stod det att Bris slagit larm om att det är många fler som ringer. Fler barn verkar må dåligt. De berättade om alla barn som ringer in och berättar om fruktansvärda levnadsförhållanden. http://www.expressen.se/nyheter/1.2331761/pappa-kallar-mig-tjock-och-dum De säger vi som vuxna måste orka lyssna. Om vuxna inte orkar lyssna hur skall då barnen orka leva i det?

Sedan var det ett reportage i Expressen om en baby som misshandlats. En mamma erkänner att hon slagit ihjäl sin tre månaders bebis. http://www.expressen.se/nyheter/1.2332647/mamma-erkanner-drap-pa-sin-bebis
Sedan hittade jag inte den sista då jag letade idag.

I Dagens express är det en artikel med rubriken Svenska barn plågas av oro och ångest. http://www.expressen.se/nyheter/1.2333293/svenska-barn-plagas-av-oro-och-angest Pressen att lyckas, klara skolan, se bra ut, hinna med, oro runt föräldrar, syskon, familj och sedan stress.
Överallt poppar det upp rapporter om att barn och ungdomar mår dåligt det tar inte slut. Är det inte på ena sättet så är det på andra.
”Men att få bra betyg, bry sig om sitt utseende och hinna vara en bra kompis räcker inte. Däremellan ska man bygga upp en stark självkänsla.
– Det skrivs böcker och bloggar som säger "var dig själv" - men vem är jag? Det är svårt att hitta sig själv. Det är en stress i sig, säger Mia Östervall”
Det måste hända något.
Det måste ta slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar