Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 3 februari 2011

Att se och göra

Det var så mycket igår att jag helt glömde av att Markbladet kom igår. Den brukar jag annars ha stenkol på. Och jo visst var det med något i följetongen. www.markbladet.se sid 14. Rubriken lyder:
”Trots kritik för dålig handläggning händer ingenting i ärendena”
. Sedan har de 5 olika ärende kortfattat beskrivna där inget händer.

På nästa sida skriver de om en undersökning gjord runt socialtjänsten. Det är Akademikerförbundet SSR som gjort den och det är socialsekreterare som svarat. Den visar att kvalite´n blir lidande närt kommunen spara. På frågan om förvaltningen skulle klara en tillsyn inom barnområdet av socialstyrelsen hade en av fyra svarat NEJ. Skrämmande.

Det är ju det jag sagt, ingen skall försöka inbilla mig att det bara är Mark som gör fel. Många gör bra jobb och de gör sitt bästa. Sedan kan det vara så att det kan vara någon enstaka hjandläggare som är galet ute. Men om undersökningen visar att en av fyra inte själva tror att de skulle klarar en tillsyn kan man börja undra. Då måste det vara något fel.

Hörde av en socionom som varit på kurs att det som hänt oss hade varit uppe vid ett flertal tillfällen och alla var både frustrerade, arga och ledsna över att det kan fortsätta. Det var någon som arbetat med förra enhetschefen och hon var tydligen känd för att inte ha något barnperspektiv. Då de hört att hon börjat i Mark hade de förstått att det skulle bli problem.
Jag förstår att man inte ringer och varnar ett annat företag eller en annan arbetsgivare om en tidigare arbetskamrat får ett nytt jobb och det varit krångel på det gamla men hur många gånger har man inte hört om människor som halkat på ”sne” att det var förväntat med den mamman eller den pappan eller de omständigheterna… om man vetat varför har ingen gjort något? Om problemet har varit känt hur har det kunnat fortsätta förhålla sig på det viset? Det stör mig om man vet och inte gör något, om man förväntar sig men inte agerar för att förhindra så blir man i mina ögon medansvarig.

Talade föresten med en reporter igår. Hon berättade att henens första jobb var att bevaka bl.a. socialtjänsten i Mark och det hade varit något att skriva om hela tiden berättade hon. Det var många år sedan och även då var det en chef som fått sparken. Jag har fått höra det från många håll att det varit problem länge inte bara några år utan betydligt längre än så. Det är alltså inget nytt och ändå får det fortsätta.
Det är för mig oförklarligt att de då kan påstå att de inte förstått eller vetat när andra utanför kände till och har förstått och sett att det är något fel i flera år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar