Vet inte om jag skrivit om det men jag talade ..igen.. men Kenneth J socialutskottet och har önskat en undersökning där man kvalitetssäkrar det familjehemmen gör. Jag har bett att de skulle skicka en enkät genom alla kommuners socialförvaltningar, till varenda hem som de haft under de sista 3-5 åren. Då får man även med de som slutat som oss. Ställ frågor som vad är det som gör att vi fortsätter, vad saknar vi då det gäller utbildning, stöd? Kommer man ta fler uppdrag efter det man har.? Om man svara nej varför inte? Om man inte längre jobbar (som vi) varför? Vad krävs för att man skall börja igen? Vilken kommun jobbade man åt? Det är för att man skall se om en kommun dyker upp ofta kanske socialstyrelsen behöver granska den. Enkäten skulle skickas till socialstyrelsen direkt så att man undviker att familjehem inte vågar svara för att kommunen de jobbar mot läser den.
Kenneth tyckte idén var bra och skulle ta upp den med tillsynsansvarig på socialstyrelsen.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
det vore väl på tiden att något sådant skedde!!!
SvaraRaderaHej. Vill bara säga att vi är många som följer ert fall och ger er stöd utan att ge så mycket digitalt väsen ifrån oss. Ni har bara svårare att se att vi finns. Jag tittar in här i bloggen någon gång i veckan, varje gång med en förhoppning om att något av betydelse äntligen ska ha hänt. Och med 'av betydelse' menar jag bara en sak: att ni ska ha fått hem era barn igen. Det är fruktansvärt att människors stolthet kan få folk att agera så vansinnigt fel och det är fruktansvärt att man i detta fallet låter byråkrati gå före all vett och sans. Jag vill bara skrika någon ansvarig rätt upp i ansiktet: Herregud, det handlar om barn! Vad är problemet? Bara agera. Skicka hem barnen och utred EFTERÅT vad det var som gick så vansinnigt snett.
SvaraRaderaJag tycker du verkar oerhört stark i allt detta. Som mamma kan jag inte tänka mig något värre än att ha allt det en mamma har i form av gränslös kärlek och ett instinktivt behov av att skydda sina barn mot allt ont, men att sakna den juridiska rätt som en biologisk mamma har. Det är faktiskt enda anledningen till att jag tvivlar på att erbjuda mitt hem och mitt hjärta åt ett familjehemsbarn. Jag skulle ärligt talat inte klara av att vara i din situation. Så håll ut. Jag lovar dig att jag relativt snart kommer få gå in här på din blogg och läsa om att det fantastiska äntligen har hänt!
Stora kramar från Mia
Jag är en av alla dom som följer erat fall, och som alla andra hoppas jag varje gång jag tittar in på eran blogg att något ska ha hänt. Har själv startat en blogg om er, och om era barn men tyvärr blir det inte att uppdatera den så ofte då inget händer. Jag har mailat marks kommun otaligt med gånger, och flera av dessa gånger får jag inget svar. Men jag ger inte upp och hoppas verkligen att ni inte heller gör det. Sverige ska vara ett bra land, vi får inte tappa hoppet om detta, så snälla håll ut era barn behöver er!
SvaraRaderaMVH Jenny (joyjen.blogg.se)
Hittade hit till din Blogg av en slump när jag med stor sorg var ute i Cybervärlden och letade familjehem som utsatts för felbehandling!!
SvaraRaderaVi är ett väl utrett familjehem som haft uppdrag år kommuner i många år. "Våra" barn lyftes bort med omedelbar verkan utan någon som helst utredning!!
Där vi har anklagats för felbehandling av barnen trots att vi är helt oskyldiga!
Barnen har fått lida mycket för detta. De har bott hos oss under många år och dessutom är de funktionshandikappade och kan inte förstå vad som hänt!
Vad är det som händer i vårt trygga land?? Tänker mycket på er och vet verkligen vad ni går igenom.
Våra barn togs i skolan och vi har ej fått träffa dom! Vår sorg är oerhörd!!