Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 11 januari 2011

Väntar fortfarande

Igår var jag bortrest så jag hann inte blogga.
I dagens skörd hittade jag till att börja med en blogg om att det tar sådan tid. http://trollan.wordpress.com/2011/01/10/langbankens-sverige/
Att vi i Sverige har en tendens att av rädsla för att göra fel låter bli att göra något alls. Hon skriver
Att barnen i Mark farit illa av hanteringen är det nog inte många som är tveksam till, men man gör ingenting. För man är rädd att ta fel beslut igen. Alltså drar det ut på tiden. Och de som lider mest är troligtvis barnen.

Hittade även en jag missat som bloggat efter det första uppdrag granskning. http://minbebis.com/blogg/jenege/en-laskig-tv-kvall-ikvall/
En som sett programmet och var lika arg som alla andra varit. Hon ifrågasätta var sunt förnuft och barnperspektivet var.

Hittade även ett gammalt inslag som jag inte känner igen. Skulle jag ha tagit upp det tidigare så får ni ursäkta. Jag har ju funderat så mycket på hur socialdemokraterna kan fortsätta att påstår att de inte visste, att de var förda bakom ljuset och att de inget vetat. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4049251
Här är det flera som talar om att de visste mycket väl. Att de påtalat och jag vet ju att jag påtalat också. De visste. De som försökt att lyfta det har tystats. Riksdagspolitiker talar om att de visste och att politiker i nämnden vetat men Pelle P påstår ändå att Owe E inte förstått hur allvarligt det var. Jag skulle vilja påstå och har gjort det ett flertal gånger att han och flera med honom inte ville se. Trots att det fanns folk som gjorde allt för att visa på felaktigheterna fortsatte han att blunda.

De påstår att det mest var dokumentationen och den behöver rättas till. Men vad brister i dokumentationen innebär är det ingen som talar om.
Att det i ett ärende saknas allt som stödjer den ena parten i en vårdnadstvist är borta efter att en släkting som jobbade på förvaltningen fått fullmakt att gå in i ärendet.
Eller att det i ett annat ärende saknas över 20 dokument allt som bekräftar att det inte finns någon anledning att starta utredning efter utredning.
Att saker som hänt möten och vad man bestämt inte är dokumenterat eller att en handläggare påstår saker som inte har hänt saker som dessutom gör att den ena parten framstår som bra eller bättre än vad som är fallet.
Att som i vårt ärende det inte bara är undermånliga utredningar utan det har inte förekommit några utredningar alls.

Det är ju så att det var inte bara dokumentationen.
För varje utredning som görs framkommer fler och fler fel. Det är fel i 2/3 av ärendena och det handlar inte bara om dokumentationen.
När skall någon gå ut och erkänna att de gjorde fel?
När skall någon annan än Haleh, som inte orsakat allt detta, stå upp för de fel man gjort?

Visst har politiker avgått men inte för att de tagit ansvar, stått för vad de gjort eller ångrar sig utan för att de mer eller mindre tvingats avgå.An hade hoppats få vara med och rätta till. Hur då om hon inte ansåg att hon gjort fel? Owe hade ändå tänkt sluta men stod med på listorna. Hon visste inte utan har förts bakom ljuset inte det minsta ånger hos någon av dem. Ann har ju till och med börjat röka och fått gå på terapi och Oswe fick inte sluta som han önkat trots att han uppenbarligen inte tänkt göra det eftersom han stod kvar på listorna. Men ånger över vad man orsakat, över att man inte gjort sitt jobb Nej. En ursäkt till alla de som drabbats av inkompetens och alla felaktigheter Nej.

Man skyller fortfarande på varandra och påstår att man inte visste att det inte var så farligt.

Jag väntar fortfaraden på att någon ansvarig skall ta just ansvar.
Jag väntar fortfarande på en ursäkt.
Jag väntar fortfaradne på att det skall bli konsekvenser.
Jag väntar fortfaraden på att det skall börja rättas till sådant som gått fel, det som de ålagts av socialstyrelsen.
Men jag väntar fortfaraden för inget av detta har vi sett hitintills.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)