Vet inte riktigt hur jag skall tolka det. Begärde ju ut vår akt. Får den inte. Begär ut barnens akt med det som står om oss. Det får jag inte. När jag är påstridig får jag 400 andra dokument med ett papper att om jag vill ha mer får jag överklaga. De tar dessutom betalt.
Jag skickade räkningen för umgängena och mötena vi hade under hösten. De bekräftar inte ens att de mottagit det. Jag stöter på om det igen utan reaktion. Några pengar har jag inte sett. DEt har gått en månad.
Vet inte om det är "silent treatment" som det kallas. Utmattningsmetoden. Vägrar de svara så kanske jag tröttnar. Samtidigt går de ut i press och säger att de nästan inte får några klagomål längre. Beror det på att folk är nöjda eller är det för att de behandlas som oss och de tillsist gett upp?
Vet flera som inte får det de begär vare sig svar eller annat. Så jag gissar på det sista.
Det är klart man är bara mäniska. Jag undrar av och till om vi överhuvudet taget kommer att få se barnen igen? Om det överhuvudet taget kommer att komma hem? Vad är meningen med alltihop? Allt jag har åstadkommit då det gäller lagändrignar och annat. LSS lagen har sträckts upp nu i år en direkt konsekvens av vad som hänt oss. De höll på med den då jag var uppe i riksdagen första gången och utifrån att jag saknade barnperspektiv runt lagar som rör fosterbarn så tittade de över den också och upptäckte att det inte fanns med där heller.
Alla som är informerade, involverade, halva Sverige känner till och tycker att det är galet men vad händer? INGENTING.
Det är klart att det är nära att man ger upp, många andra har gjort det. Samtidigt blir jag så arg. Hur många har tystats på det här sättet? Inte bara i denhär kommunen utan även i andra. Hur länge skall det här få pågå? Jo så länge vi tillåter det påstår jag. Men jag känner mig så ensam. Många av de jag fått kontakt med har fortfarande inte anmält. Har fortfarande inte orkat, vågat.
Men tiden går, det blir andra nyheter och barnens väl och ve glöms bort. Alla tror ju att de måste hänt något nu, om två ministrar, BO är informerade om två politiker fått avgå, om hela Sverige har ögonen på dem så måste det väl hända något. Men Nej. Inget. Det är tyst.
Skickade just ett mail. En bön om Hjälp, frågade ordförande i nämnd och utskott samt kommunchef vad jag skal göra. Får se vad jag får för svar. De får helgen på sig sedan går jag ut i press.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Du får nog tolka det som att de är livrädda för dig och att saken skyfflas runt tills den slutar hos den mest inkompetenta/svagaste medarbetaren - och så blir förstås allt fel. Jag riktigt ser framför mig hur diskussionerna går och hur den svagaste sitter igen med nitlotten dvs er sak.
SvaraRaderaHåll ut!