Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 4 januari 2011

Olika när det passar

Idag är en sådan där deppar dag när det känns som om det aldrig tar slut att inget händer och man bara är frustrerad arg och ledsen.

Har inget att skriva om och jag känner mig trött.

Fick en berättelse till men där var det en pappa som förlorat sina barn p.g.av en mamma. De hade först delad vårdnad men hon flyttade utomlands och gick till rätten där och begärde en ensam vårdnad och vann. Så han får inte se dem alls. Det är så många ställen där man visar att man inte har något barnperspektiv alls. Barnens rätt till sin far då? Det räknas inte alls?

Som ”våra” de har heller inte fått träffa sin far. Han har inte sett sina barn på snart två år och han får inte ens veta var de finns eftersom han inte är vårdnadshavare.
Han gick till rätten för att få delad vårdnad för att få träffa dem och det är rättegång på gång och under tiden bestämdes att han skulle få umgängen.
Han ringde till förvaltningen och talade om att han vunnit och ville träffa sina barn.

Först hann de inte ordna det för det var sommar (det var förra sommaren, samma sommar som mamman fick träffa dem så mycket så det hann man att ordna.)
Sedan då han hörde av sig igen sa de att de avvaktade domen om vårdande innan de skulle ta beslut. Trots att de så fint talar om barnens rätt till sina föräldrar och har det som argument för att ta dem ifrån oss så gäller det bara då det passar. Här ser man inte till barnens rätt till sin far utan bara till sin mor.

Det får väl bli allt för idag. Hoppas att humöret är bättre imorgon.

1 kommentar:

  1. Vännen! Det är svårt att trösta när man vet hur det är. Men hoppet måste alltid finnas.
    Det är otroligt hur många "fall" man känner till, där barn kommer i kläm. Jag har två till i min vänskapskrets. När man krafsar på ytan dyker det upp mer.
    Jag hoppas nu att 2011 är det år då många barn ska få sin rätt, att din kamp ska sprida sig som ringar på vattnet..

    SvaraRadera