Det första jag hittade idag är en artikel i den kristna dagstidningen Dagen under helgen. Det står att vård och äldre ministern Maria Larsson vill att det skall bli mindre omhändertagna barn. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=245631&sms_ss=facebook&at_xt=4d4591657df6a649%2c0 det vore väl jättebra om det kunde bli så. Det positiva är väl att det då borde bli så att man gör allt i hemmet först. Sätter in stöd och vad det nu kan vara. Och när det ändå inte fungerar då har man testat allt och det blir en placering. Då skall den dörren (hemflytt) stängas. Då är det uttömt. Det har jag debatterat om länge.
Risken är bara att det blir så att man istället lämnar barn för länge i missär trots att de egentligen inte borde bo kvar.
De som väljer att misstolka lagen kommer att fortsätta att göra det.
Det är ju som en person sade till mig för ett tag sedan. Om en förälder behöver stöd för att klara av, ha förmågan att klara det dagliga så försvinner förmågan då stödet går hem. Om en förälder bara klarar det dagliga med stöd så är det på barnens bekostnad. Barnen far illa.
Den stora frågan man skall ställa sig tycker jag är:
Är barn en rättighet? Skal man få ha eller få skaffa barn till vilket pris som helst? Har man rätt till sina barn om man misskött dem, misshandlat dem eller utsatt dem för andra kränkande saker? Även om det blir på barns bekostnad? Jag anser inte det.
Vi skall ha körkort för att få köra. Special körkort om vi vill köra tyngre eller fler olika sorters fordon. Vi skall ha betyg på vad vi kan i skolan för att få jobb, vi skall ha en viss ålder för att komma in på krogen eller för att få dricka sprit. Men barn kan vem som helst skaffa utan krav eller utbildning. Och även om en del missköter dem, barnen, ordentligt en del så de nästan dör så får de skaffa fler. Och man kan nästan inte ens stoppa dem ifrån att träffa (påminna barnen) dem de redan utsatt. Visst är det något fel? Det anser jag.
I Sverige skall vi ha ett tydligt barnperspektiv. Det skall utgå ifrån barnen. Säg mig vad är barnperspektivet i att barn tvingas fortsätta träffa maniokor som utsatt dem för sexuella brott, misshandel eller nära nog dödat dem genom sin hantering av dem. Det kan vara både medvetet men även omedvetet ifall de inte har förmågan.
Om du kränker, misshandlar eller på annat sätt utsätter en medmänniska så döms du, du kan få besöksförbud och åtalas. Men är det dina egna barn så anses det fortfarande att man på något sätt har rätt till dem. Trots att man borde ha förbrukat alla rättigheter till att överhuvudet taget träffa dem.
Om någon gjort det socialen gjort mot de barn som bodde hos oss så hade det kallats kidnappning, övergrepp och psykisk misshandel. Men nu begås den av socialen och då är det plötsligt OK?
Det skall inte få vara så. Det kan inte få vara så då är det något som är fel. Då är det något som måste ändras.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar