Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 26 januari 2011

Kristaller och nattsömn

Det har varit ett konstigt dygn.
I går vaknade jag och hela världen snurrade. Jag var så yr att jag kräktes. Det slutade med att jag fick åka in och satt på jourcentralen hela kvällen. Det var visst kristallerna i örat.
Jag skojade om att det var synd att man inte kan samla ihop dem och bli rik.
Det var bara lite bättre idag men jag är trött.
Det var även en märklig natt.
Hunden väckte oss två gånger för något vi inte kunde se. Hon är väldigt vaktig just nu och markerar bara det är en hare i trädgården. Sedan larmade min telefon. Jag har köpt den begagnad och den jag köpt av måste haft något larm kvar kl 5. Pust.
Tog bort alla nu på morgonen för att undvika det i framtiden. Sedan hade jag svårt att somna om. Plötsligt ringde makens väckarklocka helt fel tid så han fick ställa om den och sova vidare.
Lyckades tillsist somna och drömde att "de" var hemma. De var stora och flickan kom dansande över grusgången så håret skuttade på ryggen på henne. Pojken kom på moped och gjorde en "brésladd" innan han parkerade. Vår bioson höll på med en Epatraktor.
Jag önskar så att det är en sann dröm för det innebär ju att vi snart får hem dem och att de kommer att växa upp här.

I dagens HN hittar vi en artikel från presskonferensen.

I den blir det ännu tydligare att fäörvaltningen förväntar sig fortsatt kritik. De vet med sig att de inte gjort det som krävs. De räknar t.o.m. med flera besök. Den nya ordföranden säger att han förstår att förväntningarna är höga men att det tar mer än två-tre veckor för att rätta till.
Det räcker tydligen inte 4 månader heller om man räknar ifrån kritiken från verksamhetstillsynen kom och tydligen är det även OK med 1 ½ år också som det tagit i vårt ärende utan att man kommit fram till något. Artikeln avslutas med att det tar tid att göra rätt om man skall följa lagen.

Jag har ändå hört mycket gott om honom och jag får väl försvara honom med att det inte är hans fel så han kan inte lastas. Jag hoppas och tror att han kommer göra allt han kan för att påverka och skapa rättelse. Men det tar som sagt för lång tid.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)