Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 30 januari 2011

Hårdare straff för tjänstefel.

Har inte kunnat blogga och det har för övrigt inte funnits så mycket att blogga om.

Fick en länk av en god vän. En skola i Hedemora har dömts till 410 000 kr för kränkning. http://www.dt.se/nyheter/hedemora/article878169.ece Det verkar som domstolarna börjat ta hårdare och hårdare på saker som förut har varit nästan svåra att få dem att ta upp. http://suspicio.wordpress.com/2009/11/17/enhetschef-pa-socialtjansten-domd-for-tjanstefel/ De själva kommenterar att det var förvånade eftersom det är extremt sällsynt att någon döms för tjänstefel inom socialtjänsten.

Det står:
Genom att dom orkat driva på det här och inte givit upp har dom öppnat dörren för andra som blivit felaktigt behandlade och drabbats av lidande på grund av bristfälliga insatser från socialtjänsten.

Som ett exempel kan man ta de barn som utsatts för övergrepp av en förälder men socialtjänsten inte vidtagit åtgärder för att skydda barnet. Som exempel kan man ta alla de fall där de underlåtit att göra riskbedömningar av misstänkta förövare utan förordat umgänge eller ännu värre vårdnad och övergreppen har därför kunnat fortsätta. Alla dessa utsatta barn som växt upp under dessa förhållanden där socialtjänsten agerat felaktigt borde nu kunna ha goda utsikter att få socialtjänstemännen som bidragit till deras lidande åtalade och fällda!

Många lever i tron att socialtjänsten har ett barnperspektiv och alltid utgår från att barnen ska ha en trygg och säker situation. Så är inte fallet. Ofta anser dom det är viktigare att barnen får träffa och bo med sina föräldrar under vilka vidriga omständigheter som helst.
Vidare: Socialchefen bad Vetlanda flickan om ursäkt efter att hon tvingats leva med sin missbrukande pappa under vidriga förhållanden som omfattade övergrepp. Socialtjänsten anmäldes 2007 för tjänstefel men det ledde uppseendeväckande nog inte till något åtal. Hade detta hänt idag skulle det nog bedömts annorlunda med tanke på dagens dom.


Man börjar alltså ta hårdare tag emot tjänstefel.

Jag börjar bli mer och mer förväntansfull över vilka straff de inblandade här kommer att få. Jag har svårt att tänka mig att det inte blir något när det är så många och så grova fel. Sedan är det fel mot så många inte bara en eller två.

Idag när jag hade på radion var det P4 granskar. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3375 De tog upp en vårdnadstvist och konstaterade att många handläggare väljer sida och tar bara in information eller saker som stödjer den ena parten.
Känns det igen? Tar bara in det som stödjer den tes, den förutfattade mening man redan har. Äntligen börjar det väckas på olika håll att lagarna lämnar för mycket åt eget godtycke, egna åsikter och tyckande. Då är det något som är fel. Gå gärna in och lyssna. Det var intervju med en kvinna som var doktor i processrätt och särkilt inriktad på barnperspektivet.
Mycket intressant må jag säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar