Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 12 december 2013

Vi och våra traditioner

Fattar inte att någon inte snart sätter ner foten. Vi förlorar snart alla våra traditioner om vi fortsätter som vi tillåter att det gör.
förra året fick man inte ha pepparkaksgubbar, nu är det tomtar.
http://www.expressen.se/kvp/skolan-infor-forbud-mot-tomtar-i-luciatag/
Man får inte vara i kyrkan på avslutnign jo om man inte sjunger psalmer och prästen låter bli att välsigna någon. Tänk att man kan vara så rädd för en välsignelse. Vad skulle den skada?
Ändå välsignar vi varandra så fort någon nyser för vad betyder prosit? Översatt på engelska: god bless en önskan om god bättring.

Snart får vi väl inte sjunga nationalsången på nationaldagen.

När skall folk säga ifrån?
Hur länge skall vi tillåta att man urholkar vår historia och bakgrund? Tar ifrån oss vårt arv?
Jag anser att vi skal slåss för det som är vårt.

Det handlar inte om att vara emot andra kulturer, religioner eller livsåskådning eller ta ifrån dem sitt. Men vi skall väl heller inte ge upp vårt eget.
Jo vi skall vara så öppna och till mötesgående att vi avsäger oss det som är vårt, vår kultur, historia och traditioner.
men det handlar väl om att inte begränsa andra men inte genom att begränsa oss själva.
Ingen annan religion kommer att minska sin utövning bara för att vi tar bort våra traditioner.
Ingen far illa utav att höra om historian i det land man bor i. Ingen mår dåligt av att få kunskap om hur kulturen här uppstod eller varifrån våra traditioner kommer eller varför de utövas.
Vad skadar det att få veta varför man firar det vi firar i det land man valt att flytta till?
Varför de traditioner finns som finns.

Det värsta är tycker jag att det är inte de som vi avsäger oss alltihop för som begär det utan oftast är det svenskar som står på barrikaderna och hävdar att vi skall göra det för andras skull, just de som själva inte ens ber om det.

Lika fel hamnar vi i diskussionerna om åsiktsfrihet, utifrån demonstrationerna i Lidköping förra helgen. Vi har åsikts frihet och den är så viktig att vi t.o.m tillåter människor som trycker ner andra att få sprida sina åsikter. Om de förtrycker andra så anser jag att de försbrukat sin rätt att komma till tals.


Sedan ang. Lucia, I västervik får föräldrarna t.o.m betala för att se sina barn framföra Lucia tåget.
http://www.expressen.se/kvp/tvingas-betala-for-att-se-sina-barns-luciatag/
Skolan har hyrt in sig i en lokal som är så dyr att föräldrana får betal entre för att de skall ha råd att vara där.
Undrar hur de får ihop det med att skolan inte får kosta. Visst de hävdar att det är frivilligt men stackars den mamma eller pappa som inte har råd att gå. Stackars det barn som inte får visa upp sig för att det de gör plötsligt kostar pengar.
Som sagt när skall vi sätta ner foten. Starta upprop för det som vi står för och som så många andra som kommer hit anammar och tycker om och uppskattar? Det får bli någon annans jobb men jag skriver gärna på och går gärna med i tåget...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar